Konst

Ja, det är bra med säkerhet, har jag ju sagt.
Men det är även trevligt att över huvud taget kunna komma in på blogger.com, så att jag kan fortsätta skriva för alla glada människor som läser om mina och fru K:s öden och äventyr.

Jag har ändrat till "normal säkerhet". Jag erkänner.

Igår kväll var det dags för keramikmasker igen. Nu har jag sex stycken och vad jag ska göra med dem får vi väl se. Jag dränkte tre av dem i äcklig, brunröd sörja och la glaspärlor lite här och där, för vidare befordran in i ugnen. Den brunröda glasyren blir brunsvart och matt när den är bränd, lite som Höganäskrusen. Men tar man för tjockt, blir den ljusare och lite mer gråaktig. Glasyren är det mest intressanta med det här. Man har en ganska god chans att påverka formen på leran, men glasyren kan bete sig precis hur som helst. Nästa måndag är det sista kurstillfället vi har och det ska bli skönt, som jag har sagt förut. Det har varit lite för mycket under de senaste veckorna.

Min målning av dr M har torkat så mycket att jag tog med den hit till jobbet idag.

Jag är nöjd med bilden. Jag är nöjd, sedan får andra säga vad som helst.

Jag ska försöka meddela mig med honom på något sätt. Han var här igår och opererade, tror jag, och det innebär att han borde vara på mottagningen idag. Eller på något annat uppdrag.

Vi har ett hundratal personer som jobbar här varje dag; sköterskor och läkare av olika slag; och det brukar bli ungefär femtio operationer per dag. Vi har femton operationssalar, uppdelade på två korridorer. Man går in på sin sal på morgonen och gör sitt pensum och går hem när man slutar för dagen, förhoppningsvis.
Man kan inte se alla arbetskamrater, varje dag, men man kan läsa deras namn...

Tavlan får stå ute hos syster L på preopsalen, så länge.

Sekretess

Säkerheten har uppgraderats på Firman. Det var ju inte en dag för tidigt.
Vi hade en allmän inloggning på datorerna tills i fredags, men sedan alla har varit på utbildning, har man stängt den tillgången till Internet.
Nu kan Firman kontrollera vad vi håller på med och det känns tryggt och fint, tycker jag.

Den första snön kom farande, med lite regn och allmän frost under Den Långa Natten. Den inträffade som bekant mellan lördag och söndag. Jag hade undervisning av konfirmanderna på förmiddagen, så jag uppskattade mycket att ha en extra timme att förbereda mig.

Vi satt i det lilla rummet vid kyrktorget, där det inte finns någon dörr att stänga. Det ledde förstås till att folk kom in och avbröt oss gång på gång. Jag måste hitta ett annat ställe.
Vi kanske kan ta Marias Kapell. Det verkar inte som om folk vill vara där, de vill hellre sitta och prata högt och störa undervisningen, medan de väntar på att Mässan ska börja. Vi är bara sju stycken, men vi behöver ett bord och stolar, så att man kan skriva.

Eftersom Banken har öppet till sex numera, ska jag gå dit efter jobbet och betala resa. Då känns det som om man är på väg.

Förståndet har sina gränser, endast dumheten är gränslös.
Zarko Petan

Väder

Stockholmarna är rädda för en ny storm som är på väg in från Nordsjön.
- Donau svämmar över varje år, säger B.
Det är likadant med höststormar. De kommer varje år. Ibland heter de Gudrun och tar med sig alla träd i Småland och ibland heter de ingenting och tar inte med sig mer än några tegelpannor eller ett plåttak.
Man har i alla fall rätt att ha ont lite varstans. Varför skulle inte människokroppen påverkas av lågtryckens vals, när allting annat gör det? Till och med läkarvetenskapen börjar erkänna att det kan vara sant. Kanske läkarna själva börjar känna väderomslagen i kroppen, precis som vanligt folk?

Jag läser och läser. Tänk vad lite glasögon kan göra.
Men jag upptäckte igår, när jag stod och målade, att jag måste tänka på distorsionen. Jfr El Greco.
Progressiva glasögon gör att man ser på ett annat sätt. Man ser sämre och bättre än förut. Men det ska nog gå att komma överens med dem. Huvudsaken är att jag kan jobba utan att få ont i ögonen framåt kvällen av allt kisande, som ändå inte hjälper.

Fru K hade åkt till Hjo och kusin L och jag hämtade henne hos syster E, när vi hade målat klart.
Det var en florist på den där dagträffen i Pingstkyrkan i Hjo, som hade visat olika arrangemang och fru K hade vunnit en höstbukett med tulpaner.

Fest

Fru K skulle till doktorn och Syster E och jag gjorde en liten rundtur, som låter mycket knepigare att beskriva än den var. Bilen hamnade till slut på sin gamla vanliga parkering, utanför Katolska Kyrkan, där jag hämtade den, efter fullbordat värv, framåt aftonen.
- Jag måste hinna med bussen! - de orden har jag inte sagt på bra länge.

Fru K ville åka och höra gamle församlingsföreståndaren Olle Sandstedt tala i Elimkyrkan, på eftermiddagen. Tog färdtjänst, full av förväntan och när hon kommer dit, får hon höra att han hade dött på förmiddagen!
- Det var inte roligt. - sa fru K. Alla som satt där, hade känt honom och tyckte om honom, så det blev verkligen en sorglig eftermiddag, i stället för den trevliga stund, som fru K så väl behöver då och då.
Doktorn hade i alla fall sagt att man skulle kunna bli frisk om man tog medicin och det var ju ändå något att glädja sig åt.

Idag kanske hon har lust att åka ner till Hjo och träffa lite folk i deras pingstkyrka. Jag ska till Hjo ikväll och måla, så jag skulle kunna ta med henne hem sedan, om hon orkar stanna kvar hos Syster E.

Luk 14:16
Jesus svarade: ”En man skulle ha en fest och bjöd många gäster.

När festen skulle börja skickade han sin tjänare att säga till de inbjudna: ’Välkomna, allt är färdigt.’

Men alla hade de någon ursäkt att komma med. En lät hälsa: ’Jag har köpt en åker och är tvungen att gå och se på den, förlåt att jag inte kan komma.’

En annan sade: ’Jag har köpt fem par oxar och måste ut och se vad de går för, förlåt att jag inte kan komma.’

En tredje sade: ’Jag har just gift mig, så jag kan inte komma.’ ”

Fast på min fest kommer ju alla från början, eller hur?

Det lite lustiga är att någon svarar att man kanske kommer, men det kan ju hända att man får förhinder, blir sjuk eller så, så man kan inte lova säkert...

Sedan finns det andra, som tar ledigt från jobbet, byter arbetspass med kolleger, bara för att de ska kunna komma.
Gissa vilken sort som är roligast att ha med på sin fest!

Det är inte troligt att det blir fler högtidsdagar för min del, som jag har sagt. Jag kanske bara känner för att fira en födelsedag, just i år. Och den är verkligen ojämn och dan. Inte ens ett primtal, kan man skryta med.

Nästa år ska jag i alla fall fira tioårsjubileum den fjärde maj, i stället. (Jag undrar om man kan få hit biskop H.?)

Den fjärde november år 2007 finns inte i almanackan.

Dammsugning

Urbota tidigt på morgonen.
Det är fortfarande ljumma vindar här i trakten, även om löven faller och mörkret med dem. Jag tycker mycket om den här årstiden, när naturen lugnar ned sig och stelnar till, som seg kola. Balkongdörren till sovrummet står fortfarande öppen på natten. Jag tar mitt stora, gråa paraply och går en promenad i duggregnet...

Igår var jag ute på Lassagården och skulpterade. Jag drejar inte så mycket längre, det är roligare att forma efter eget skön. Drejningen är en teknik som vem som helst, med lite intresse, kan lära sig och det kan bli fantastiska saker. Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mina byttor och skålar. Samla dem på en hylla i ett skåp i köket?
Glaseringen är faktiskt det mest intressanta. Man doppar det skröjbrända godset i någon äcklig sörja och bränner en gång till. Eftersom det är stengods, bränner man i hög temperatur, cirka trettonhundra grader.
När det kommer ut ur ugnen igen, har den äckliga sörjan förvandlats till glas, i mer eller mindre blanka färger. Man kan lägga på glasbitar, glaspärlor eller metaller. Det är verkligen intressant. Jag ska prova att lägga på silver i nästa omgång.
Men nu är det bara två tillfällen kvar på Lassagården, sedan har jag en kväll över till dammsugning.

Bellevue

Och så ska vi ha Nicolausfest här i Skövde, i stället för i Lidköping.
"...vi har ju så bra lokaler och möjligheter här..." säger p.R
Håhåjaja.
Ett tretimmars kyrkoråd på lördagsförmiddagen, gjorde inte mycket för att lätta på den migränunge, som så småningom växte sig till ett monster, frampå söndagen. Att vakna med migrän är en alldeles speciell upplevelse. Man måste ju ändå göra allt som man har planerat, eftersom man jobbar hela dagarna, hela veckorna och är upptagen fyra kvällar av fem möjliga. Jag funderar på att dammsuga någon gång...

Jag hade inte räknat med att behöva göra någonting, på några veckor.
Men det var tänkt att det skulle vara barn och ungdomar som sjunger och spelar och det var tänkt att vi inte skulle ha någon julkonsert med vise männen, den sjätte januari, som har varit tradition de senaste åren.
Vår organist ska åka på semester i början på december, han har räknat med Trettondagen, precis som jag, så det finns ingen musik.
Så då gäller det att hitta barn, som vill vara med och göra saker, och gärna någon som kan spela orgel. Det är faktiskt kort varsel, även om det låter som om sex veckor är länge, men om veckorna ser ut som ovan beskrivits, finns det inte mycket utrymme för kreativitet.

Men jag var i alla fall och tittade på en utställningslokal åt mig och systerson T, till nästa Konstrunda i Hjo. Hotel Bellevue, andra våningen, ljust och fint. Perfekt läge.
Och så pratade jag med gamla målarkollegan E-L, som sitter som kassör i Ateljéföreningen Ockra, vilken arrangerar hela spektaklet varje pingst. Allt är klappat och klart på den fronten.

Det blev jag gladare av.
Nu ska jag bara måla lite tavlor.

Mycket av världens elände är resultat av i demokratisk ordning fattade beslut.

Olof Palme.

Blodmjöl

Eftersom det är alldeles nermörkt, när man går hem från jobbet nuförtiden, var jag uppe vid Huset i morse för att tömma vattentunnorna och titta på rosor.
Förra veckan fanns det massor av knoppar på mina sju rosenbuskar. Jag hade ju öst på benmjöl lege artis, så de förstod att de skulle blomma nu, strax innan frosten.
Jag smög försiktigt runt hörnet för att se "Ingrid Bergman" i glödande mörkrött, men blev nog ganska lång i ansiktet, för där hade rådjuret just haft fest. Varenda knopp var noggrant uppäten.
Jag är ju inte riktigt varm i kläderna, som trädgårdsmästare, så jag tänkte inte på att det går att äta rosor...
Jag har ju en stor paket med blodmjöl. Det hjälpte utmärkt mot rådjurens övningar på tulpanerna i våras.

- Har du inte frågat någon om den där armen? - Hur mår du egentligen? - Vad har du gjort?

- Nej. - Tack bra. - Sågat ned träd.

Jag blir lika rörd den tjugonde gången någon kommer och tycker synd om mig. Tänk så mycket vänner man har...

Förnöjsamhet är konsten att ha tråkigt utan att ledsna på det.

Löv

Den grönlila armen drog till sig en hel del uppmärksamhet. Jag gick omkring hela dagen med en lösärm av tubgas på vänster arm. Inga patienter klagade, men kamraterna bekymrade sig väldigt och frågade ideligen hur det stod till.
Jag blir så rörd, när folk bekymrar sig.

Det är sömnigt att vakna så här tidigt, men utan väckarklocka. Katterna brukar tala om att:
- Du brukar gå upp såhär dags och ge oss mat, det vet vi allt!-
Den lilla damen kommer upp i sängen och lägger en tass med något spretande klor på Mattes stängda öga. Hon klöser inte, utan bara smeker. Hon har kommit på att det är osvikligt, ögat öppnar sig alltid när man gör så. Sedan sätter man in ett svagt litet: - mah!

När jag väl kommit på benen och kommer ut i den ljumma, svarta oktobermorgonen, då är det inte dumt alls. Hösten. Gula löv har en särskild, frisk doft.
Jag går omkring och sparkar i dem, precis som när jag var fem år och Gamlamormor sa att man kunde få Barnförlamning om man lekte i lövhögar. Det var ett bra sätt att få ungarna att låta bli att sprida ut det noggrannt ihopräfsade.
Man kan bli sjuk om man tar i döda fåglar, också. Den tanken är kanske inte helt osannolik.

Gårdagskvällen ägnades än en gång åt keramikens mysterier. Vi har tre tillfällen kvar av kursen på Lassagården. Till våren skulle det inte bli någon kurs. Det upprörde några av deltagarna, som verkar ha planerat in sina liv efter drejskivan.
Men A-L och R måste ju få arbeta i lugn och ro och utveckla nya idéer. Det går att göra tranor ett helt liv, men jag misstänker att de är konstnärer, som inte vill stå vid det löpande bandet.

Jag fick bilder på en av kollegernas barnbarn. - Kan du måla dom, tror du?
Det tror jag, faktiskt.

Är man tillräckligt begåvad behöver man ingen motion.
Sten Broman

Djur

Halva vänstra underarmen är grönlila. Intressant färg, grönlila.
Större delen av lördagsförmiddagen ägnades åt trädgården, hemma hos fru K.
Jag tog ned några träd och sågade upp dem i lagom stora vedpinnar, vilka stuvades in i pannrummet, där de kan ligga och försöka hinna torka lite, innan fru K eldar upp dem.
Hallonlandet avverkades helt och hållet, de spaljerade päronträden klipptes och grenar på buskar och träd klipptes eller sågades bort, för att släppa in ljus och luft. Gamla ruttna störar placerades i en särskild hög för sig. Bland annat.

Jag tycker att det är så ROLIGT. (Det första jag investerade i, till och med innan jag hade skrivit på kontraktet till Huset i Simsjön, var en sekatör och ett par arbetshandskar.)
Någon gång under lördag förmiddag inträffade episoden som färgade underarmen grönlila, jag kommer inte ihåg det, jag hade fullt upp med att ha roligt.

På eftermiddagen var vi i Tibro och tittade på den internationella kattutställningen.
Det fanns massor av Ragdoll, Birma och Norsk Skogskatt. Några siameser och andra orientaliska raser och några Brittisk Korthår, som mina; några Perser och Exotic.
Jag hittade en Maine Coons- katt som kallades röd, men den tjocka pälsen var så ljus att den glänste som guld. De skulle ha en ny kull snart, i Tidan.
Några Russian Blue fanns också. De är tenngrå och har gräsgröna ögon. Jag såg en i Hjo, för många år sedan och blev alldeles begeistrad. De har ett katteri i Stora Mellösa, fick jag veta, men det finns en russian-blue-förening med en ordförande som sitter i Tidaholm, eller så, så man behöver inte åka så långt.
Annars var det verkligen internationellt; inte bara från Skaraborg, alltså; med domare från olika länder och katter, åtminstone från de nordiska grannländerna.
När jag kom hem, förstod jag ändå genast att vi inte skulle ha någon "bäbis" hos oss, tack så mycket. Det krävdes ingen som helst tankeöverföring från katternas del, jag fattade galoppen ändå.

Söndagsmiddagen intogs på OrientPalace och vi åt Royal Dinner, fru K och jag. Jag tyckte att jag kunde vara värd det, efter ett tvåochenhalvtimmaspass som kateket.
Den bestod bland annat av grillat räkspett och pekinganka. Till dessert friterade päron, med glass inuti. Något slags avancerad glace au four.
Sedan gav vi oss iväg till Blomsterlandet i Maxihuset, för att se om det fanns en blomma eller två. Det gjorde det och dessutom fanns Moster B och Morbror B och vi blev genast inbjudna till dem på kaffe. Så eftermiddagen tillbringades under muntert småprat i deras härliga, nybyggda storstuga, på kanten av Vristulven, mitt ute i skogen.
Det var alldeles kolmörkt innan vi gav oss av hemåt igen. Jag krypkörde de fyra kilometerna genom skogen, jag tänkte inte på att djuren sällan rör på sig på natten, om det inte är rovdjur, förstås.
Jag tycker inte att man ska behöva köra över ett djur, man ska köra lagom fort för att kunna bromsa om det behövs.
Idag på morgonen passerade jag ett nydödat djur på Vadsbovägen. Det såg ut som en stor hund, men det var kanske en grävling, som hade ätit upp sig och förberett sig för att gå i ide.

Val

Vi ska välja vem som ska bli fackföreningsrepresentant, för tre år framåt.
Det finns en kandidat.
Ska man ändå använda sin medborgerliga rättighet/plikt att rösta?

Dimma

Ännu en tidig morgon, stjärnklart och en halvmåne i nedan.
Krispig luft. Alla förstår vad jag menar, men luft kan väl inte ha struktur, egentligen.
Lite senare, på väg till jobbet, sänkte sig dimmans kylskåpskalla fukt över lanskapet och allt stelnade till och blev som en klibbig smet.

Jag väckte fru K med en provtagningskanyl. Hon har ätit simvastatin i en månad och vårdcentralen vill ha facit. Jag erbjöd mig ju att ta ett prov för en månad sedan, efter att vi hade försökt kombinera fru K och tolvtimmarsfastan med vårdcentralen, tre dagar på rad.
Det första provet, som togs utan fasta, med frukost och lunch i blodet, var lägre än det som jag tog, efter sagda fasta. Det ska bli intressant att se hur mycket det är idag.
Högre, kanske?

Jag fick brev från systerdotter F i Sundsvall. Hon har massor att göra, men ville inte utesluta möjligheten att hon kommer på min lilla tillställning! Det skulle ju vara fantastiskt roligt, om hon kommer hit på min födelsedag. För min skull, hela långa vägen från Sundsvall, alltså...
Jag har bett att man ska höra av sig till fru K, eftersom hon är hemma för det mesta, om man INTE kommer och det är bara systerdotter R och hennes man som har ringt, än så länge.
Det här blir ju BRA!

Kusin L och jag var i Hjo och ägnade oss åt Konsten, igår igen. Storebror W hade varit med bilskolan i Jönköping och tränat omkörning, men hade fortfarande inte kommit hem, när vi åkte. Lillasyster E följde med, på studiebesök. IMB är en suverän pedagog, som jag har sagt förut. Hon kan dela med sig av sitt kunnande på ett så inspirerat och inspirerande sätt och hon älskar människor. Hon är en katalysator, som gör att man själv kan prestera saker som man inte trodde var möjliga.

Grattis

Systerdotter R har fått jobb!
Jag är säker på att du kommer att trivas, som klassföreståndare för en tvåa och dessutom musiklärare, i Igelstorp. Det passar ju perfekt för dig!
Kommer du ihåg, när du hade bestämt dig för att bli lärare?
Du sa såhär: - De kan ju inte läsa, när de kommer upp i högstadiet! Jag måste lära dem att läsa förstår du, Moster.
Du kände djupt inne i själen hur viktigt det är med det skrivna Ordet, det är läs- och skrivkunnigheten som ger människorna tankefrihet.
Hurra, hurra och grattis på födelsedagen imorgon!

Idag är det kusin U:s fyrtioårsdag, också. Grattis till dig, igen!

Jag började tänka på patienter i morse, när jag körde hit i den ljumma höstmorgonen då det vaknande gryningsljuset ännu ej låtit nattens dimmor lätta. (1800-talsromantik)
På patienter, som gärna vill konversera med doktorn under operationen och hur otroligt störande det är. Och så kom jag att tänka på min fader, herr K, som antagligen var en sådan patient. Och så tänkte jag på honom ett tag och grät en skvätt på Östra Leden.
Annars var jag uppe i Huset igår och hämtade två sågar, som jag ska roa mig med på lördag, när jag tänkte ägna mig åt lite smärre avverkning i fru K:s trädgård. Herr K älskade att odla, men klarade inte att göra så mycket de sista åren. Han ville inte ens komma ut i trädgården, för han såg allt som han ville göra, men inte kunde.
Han planterade många intressanta buskar och träd, som var små och svåra att odla, på den tiden. De är inte små längre, utan hotar på en del ställen att förmörka både himlen och jorden. Det är där mina sågar kommer in i bilden.

Vem

Jag har haft riktigt roligt i flera timmar, med att lägga till länkar här till höger.
Nu har du helt klart för dig vad jag är för en;
katolsk, bokälskande, vg-regionanställd sjuksköterska, som tycker om att resa, höra musik och titta på konst.
Ja, det stämmer nog...

Östra Leden

Det finns en människa som promenerar söderut längs Östra Leden, i den tidiga morgonstunden.
Man kan se henne vandra, iklädd en självlysande väst och med en uppsättning blinkande lampor, varje dag, år efter år.
Hon kanske bor i Horsås och jobbar på Volvo, eller så.
Det är inte mer än tre-fyra kilometer, men det är mörkt, ingen gångbana och massor av bilar och avgaser. Även om det inte är så mycket bly i avgaserna längre, kan det inte vara nyttigt att andas in dem.
Hon kanske har ett rikt inre liv och upplever att det är viktigt att vandra längs Östra Leden. Vad vet jag, egentligen, som bara möter henne då och då och konstaterar att hon går där i ur och skur. Om hon inte skulle dyka upp någonstans längs vägen, skulle det vara konstigt. Hon hör till Östra Leden. Ingår i möblemanget av vägskyltar och rondeller.

Fira

Hos kusin U firades åttioårsdag i lördags.
Hon har en man och tre fina barn.
Jag beundrar alla familjer, för att jag inte har någon egen. Nu är det för sent, jag skulle inte orka med att ha folk runt omkring mig hela tiden.
Man blir nämligen lite bekväm. Eller rättare sagt; man vänjer sig vid att göra som man vill.

Jag har skrivit lite inbjudningar igen.
Jag har aldrig tyckt om att dra ihop folk och FIRA, och i år finns det inget mer att fira heller, men plötsligt fann jag mig boka bord till min födelsedag och börja planera för många gäster.
Jag fyller ju inte superjämnt förrän nästa år men då vet jag inte om jag har lust.
Det finns ett kattpensionat, som öppnar i Kvänum i november. De ska ha öppet hela året runt, så jag kanske kan göra allvar av mina intentioner att vara "bortrest" under alla kommande högtidsdagar.

När vi var små, brukade Mormor och Morfar då och då bjuda släkten till någon restaurang. Då fick man klä sig fin och ha kalasbyxor och lackskor och gå runt smörgåsbord och äta konstiga sillar och dricka sockerdricka eller fruktsoda.
Jag har fått för mig att jag skulle kunna överföra den där spännande känslan till andra små barn i släkten. Och så hör jag i bakhuvudet p.J:s röst: ... alla tänker inte som du, förstår du väl...

-Jag har lärt mig att inte lägga mig i, säger kusin L.
Och så fick jag låna en fantastisk bok av Paulo Coelho: "Veronika bestämmer sig för att dö". Sens moralen i den är att man skulle leva varje dag som om det var en gåva, en extra bonus, om man visste att man hade begränsad tid på sig.
Nu är det ju faktiskt så att man HAR begränsad tid på sig. Jag har börjat inse att man har "nu", men "i morgon" eller "nästa vecka" har man ingen aning om. Därför vill jag dra ihop släkten NU och inte vänta till nästa år...

Ögon

Åska och regn, solsken och ljumma vindar. Det är cirka femton grader i luften och träden står fortfarande gröna. Jag sover och sover.
Vi hämtade glasögon i lördags, fru K och jag. Det känns mycket bra att kunna se saker. Jag har sedan tidigare utrustat mig med en hoper billiga läsglasögon, som ligger överallt. Ska man bara läsa, kan man lika gärna använda dem, förstås.

Igår var det undervisningsdags.
Jag pratar och pratar, men nu har jag i alla fall en bok att följa och slipper lita till inspirationen i alla lägen. Det är inte lika tröttsamt.
Vi försöker få barnen och ungdomarna att hjälpa till så mycket som möjligt under Mässan, också. Men det är otroligt viktigt att inte tvinga dem att göra något. Vill man inte, så vill man inte.

Fru K och jag åkte till Skara och åt smörgåsbord på Kråks. Vi kom ju inte så tidigt och hade inte heller beställt bord, men det var inte fräscht och gott, som det var förr i tiden. Jag tror inte att vi behöver äta där igen.

Mitt plommonträd har små, nyutspruckna, spröda blad.