Vägen

Igår hade de packat och stängt Statoilmacken i Skultorp. Den har funnits där i hela mitt liv, fast förut hette det ESSO. - In med en tiger i tanken -

Jag gick i skola i Kommunalhuset alldeles intill; och man kunde gå till macken på rasten och få klistermärken med en mycket orangefärgad tiger på.

Så var det en liten tant som gick över på ett övergångsställe utan att se sig för, så som man gör nu för tiden, med den nya zebralagen. Hon blev påkörd av en bilist, bländad av den låga vintersolen. Detta ledde till ett ramaskri och hastighetsbegränsning till trettio genom Skultorp, medan man byggde den nya Vägen i skogen, några kilometer österut.

.

När Vägen till slut blivit verklighet, började man köra bussarna där, eftersom det gick så fort och bra. Därmed kan inte skultorparna ta bussen till Falköping eller Tidaholm, om man inte först tar bilen till Vägen och parkerar där och sedan tar bussen, eller åker in till Skövde med lokalbussen, för att sedan stiga på landsvägsbussarna, för vidarebefordring tillbaka söderut.

Jag tycker personligen att det kanske vore smart att köra bussen där folk har nytta av den, annars tror ju inte jag att det blir så många passagerare som åker med.

.

Men ingen har tid att köra av Vägen för att stanna och tanka på Statoilmacken i Skultorp, särskilt inte som de hade dyrare bensin. Men å andra sidan hade de dyrare bullar och dyrare bananer också...

Man behöver inte vara räknenisse för att fatta hur det går i slutet på den sagan.

Nypon

Ännu en måndag åker tanden ur, när fru K som vanligt använder tänderna för att skala banan...

Idag ska man titta på inredningsarkitekterna "Simon och Tomas" och deras elaka lilla hund Albert, medan man äter tomatsallad med lime och olivolja. Bilden på Simon och Tomas kommer från tv4.se

Jag mår mycket bättre med den här maten (vegan med en gnutta fisk), redan efter några veckor; mindre ont i knät, mindre svullna anklar.

Jag började med nyponkapslar också, men det gjorde varken till eller från. Tre stycken på morgonen och tre på kvällen, gjorde bara att man blev mätt...

Nätet

Jag har ringt och väckt Wiktor i Stockholm, när jag inte fick kontakt med Nätet, i stället för att starta om datorn. Dumt.

Han föreslog att jag skulle resetta den trådlösa nätverksroutern (det är mitt ordval), men jag mindes plötsligt universalmedlet, som vi alltid tar till på jobbet:- Stäng av och slå på igen!

Jag hade aldrig tagit mig igenom instruktionsbladet. Det är intressant att hålla på med något som man inte behärskar.

Men inget börjar blöda, ingen dör och inget exploderar, så det är ju inte så farligt om man gör fel.



Solen skiner på snön idag. Det är andra gången i år, som man kan se solen.



Fru K och jag var och hälsade på Morbror och Moster i Århult igår, med semlor gjorda av croissanter. Jag tog med två extra, som de kunde ha till frukost idag. Croissanter är ju typisk nyttig frukostmat.
bilden kommer från Nätet

Sommar

Det finns en kvinna som tänker öppna kattpensionat.







Då kan man med gott samvete hälsa på sitt smultronställe på Mallorca. Bilden kommer från Nätet

Eller se Österlen igen. Bilden kommer från Nätet

Det var ett tag sedan, men då bodde jag verkligen där.

Vän av Ordning kanske frågar sig varför man lämnar ett sån´t landskap. Man kan bara inte jobba i Skåne...

Jag tycker inte om att lämna bäbisarna ensamma, även om det finns vänliga människor, som kommer och matar dem. De kan ställa till en hel del, om de får tråkigt.

Bilder på senaste projektet. Inte för att man använder hattar i dessa tider, men februari står för dörren, vi har svårt att komma ut.

Vitt vitt

Tandläkarveckan pågår. Bilden kommer från Nätet
Fru K var där i fredags och igår, eftersom den provisoriska tanden föll ut under helgen.
Jag var där idag och fick nyrenoverat i stil med "Simon och Thomas' " vita program igår. Jag har sett asfaltfärgad amalgam så fort jag öppnat munnen framför spegeln så långt tillbaka jag kan minnas, men nu lyser det plötsligt vitt och plastigt. Mystiskt.

Det har blivit kallt. Knäet talar om att det ska snöa. Som en spik. Så roligt att bli en gammal knarrig svbk!

Tjugondedag Knut Afton

Nu får vi packa ned julen.
.
Jag var hos fru K och hängde upp gula långgardiner i stället för rödrandig kappa i sovrummet. Vidare drog vi lakan och plockade undan de flesta spåren av ljusstakar och stjärnor. En och annan tomte kan nog tänkas finnas kvar.
Hon har tre olika almanackor, en från syster E, en från mig och en från ICA. Hon använder den från ICA. Det ska vara rättvist...
.
Jag hade fullt upp igår. Först och främst arbete, "inlåst på ett kärl" som interfolierades av en liten visit på Ortopedmottagningen; " ...jag ringer efter dig, när jag är ledig... "
.
Sedan besiktning av lilla bilen. Jag tror att den är tolv år nu och det är fortfarande inga fel på den! En lampa här eller ett däck där. Men inget fel på själva bilen. - Toyota, förstås.
.
Jag inväntade Mässan klockan sex, hos Monica på Antikvariatet på Döbelns Gata. Hon är ganska välsorterad. Hon har en hel del utländska, också. Jag kom därifrån med några på franska. Det är så skoj att kunna läsa dem. Jag har allvarligt funderat på att inskaffa Simone de Beauvoir "Le Deuxième Sexe", men jag är egentligen inte intresserad av hennes filosofiska utläggningar. Det var bara att hon föddes för hundra år sedan och så går det ju med alla förr eller senare...
.
Jag fick tag i en bok, för tjugofem kronor i en "stört" på Willy's, av den spanske författaren Carlos Ruiz Zafon; "Vindens Skugga", som egentligen handlar om böcker och antikvariat, Barcelona och lite Paris, mycket bra skriven.
.
Jag hade skrivit några frågor till mina konfirmander, som jag tänkte testa på Kyrkoherden. Jag vill att de ska tänka, de små liven.
Därför lyder den första: -Varför tror vi på Gud?
.
Julblommorna i Kyrkan är som vackrast just nu.

Medelhavssjal

"...en timme efter jul har dagen förlängt sig en hel vecka..." brukade alltid herr K säga.

Klockan nio på morgonen är det ljust igen, men bara svart och vitt.

Jag tror att det kan vara det som gör att man blir så trött under vintern.
Frånvaron av färg.

.

Snön har bestämt sig för att stanna, så nu är det bara att köra på, rakt igenom vintern.

Tre månader utan färg. Februari är kallast. Mars är värst, smutsigast.
.
Mina snöskottardagar är över, så jag skulle kunna njuta av vintern med tedrickning och en god bok framför den tystade tvn. Men man är som en pavlovhund. Obehagskänslan sitter i bakhuvudet och jag blir genast kall om fötterna, när jag ser att det börjar snöa.

.

När jag bodde i det gamla huset; som nu sakta men säkert håller på att rasa ihop; kunde man, om det snöade på kvällen, förbereda sig på att vakna klockan tre på morgonen nästa dag.

Då kom nämligen Snösvängen utanför. På tre sidor av trädgården går allmänna vägar.

Hade jag inte haft så bråttom att flytta ut till Skultorp, hade jag kanske kunnat tänka mig för och räkna ut ett och annat.

Men då var det ju så bra att vara nära och kunna rusa iväg till Basvägen på morgonen och skotta för att taxin skulle komma fram om det hade kommit snö; måndag, onsdag eller fredag, när herr K skulle iväg på dialys...

.

Saker och ting förändrar sig. Ibland är det tråkigt, men det kan vara bra också.

.

När jag flyttade till min nuvarande lägenhet, ramlade jag framstupa i trappan, fullastad med kassar och paket, och slog sönder knäet. Det var ju inte så bra, förstås.

Det var därför det gick så snabbt att drabbas av artros.

Men hellre bär den late ihjäl sig, än går två gånger!

.

"Jag föddes inte lat," stod det i en tidning, "jag var lat redan som foster."

Starka bilder

VARNING FÖR STARKA BILDER!
DU KOMMER ATT FÅ SE HUR DU SER UT INUTI OCH HUR MAN SKULLE KUNNA SE UT, OM MAN INTE PASSAR SIG OCH ÄTER EN MASSA ÄPPLEN;
VILKA, SOM BEKANT, HAR DEN GODA EGENSKAPEN ATT HÅLLA DOKTORN BORTA FRÅN MAGEN...

Jag har på tvn och ser med ena ögat Rapports Årskrönika om vad som hände under 2007. Det är mest jämmer och elände. Börsen går ned och Storebror ser dig och terrorister hej och hå.
.
Jag tycker att året har varit ganska bra. Det bästa var på slutet när Syster E fick jobb.
Det kunde varit värre. Framtiden ska man inte bekymra sig över. Det man bekymrar sig mest för, händer i alla fall aldrig.
Jag har, med gott samvete, önskat alla mina patienter gott nytt år...


Man kan vara tacksam för ett gott samvete...


Nu kommer det otäcka, som ni kan blunda medan ni läser.

(bilderna kommer från en reklambroschyr för Covidien "ENDO GIA universal stapler", som är en sorts häftapparat, som gör att man kan operera snabbt och säkert med laparoskopisk metod)









Såhär ser man ut inuti. Det är de så kallade inälvorna, som man kan beskåda om man tittar in i folk. Det ska vara såhär. Man kan säga att Gud har skapat den här eleganta krumeluren.



Såhär kan man göra med folk, som vill bli smala på ett sätt, som de tror är enklare än att äta dom där ovannämnda äpplena.
Vi opererar massor av folk på detta viset och de blir smala snabbt och håller vikten bra efteråt.

De drabbas kanske inte av högt blodtryck eller diabetes och mår kanske bra. En av kamraterna har låtit operera sig på det här viset och vi kan följa hennes framgångar på nära håll.
Jag har fått ett välvilligt förslag att jag borde gå och göra sammalunda: "...jag skriver gärna en remiss, vet du... "



Men det känns som om man skulle låta Guds Krumelur ligga i fred tills den verkligen behöver hjälp och istället tillägna sig den mathållning som Skaparen föreslår sin skapelse i 1 Mosebok:
.

Gud sade" Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Åt markens djur och himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta." Och det blev så.

Och lite längre fram, i Nya Testamentet, bjuds det på vin, fem kornbröd och två fiskar...
. .
Frukt, grönsaker och fisk, vad säger du om det, Systerdotter F?