Säng

Nu har det varit för mycket under några dagar.
Fru K sitter i sin stol och drömmer och tror att det är sanningen. Det hon behöver är sällskap, kontakt med verkligheten. Men den sociala kontakt hon har, är undertecknad och jag måste tyvärr arbeta intensivt från kvart i åtta på morgonen till fem eller sex på kvällen, därefter utföra eventuella ärenden såsom inköp, bank, kyrka, frisör, tandläkare etc. Lös den ekvationen, någon!
- Jag kan ju gå ut och ställa mig vid brevlådan och se om det kommer någon förbi, säger hon.

Jag fick ett utbrott i fredags eftermiddag, när jag kom hem lite tidigare. Då stod bordet än en gång dukat för kafferep och fru K satt och väntade. Sedan några timmar tillbaka.
- Ni sa ju att det skulle komma någon...
Vi ringde och frågade om Kihlströms hade tänkt komma, men det hade de inte. Och ingen annan heller, naturligtvis. Jag hade en hög med kullerstenar på mina axlar och kunde knappast andas.
Och så sa fru K:
- Jag har egentligen aldrig tyckt om min säng. Jag skulle kunna tänka mig att köpa en ny säng nu, när jag ska flytta(!)

Nästa dag var vi i Tibro och beställde den bästa Hästens säng som fanns, med hästtagel i bäddmadrassen och höj- och sänkanordning för ryggen och benen. Det finns ingen ledig lägenhet att ställa in den i just nu, men när vi har den, har vi också en säng.

Huset ska förstås stå där det står, så länge hon vill. Det är ju sällskap, Mamma behöver. Det finns de som har en sommarstuga, varför inte ha ett hus? Jag älskar att krafsa i trädgården.

Bengt!!

Idag har fadderbarnet Bengt namnsdag och påven Benedictus, också! Grattis, grattis!

Dan Browns bok "da Vinci koden" har aktualiserats igen, efter att en kvinna, som jobbat med en utställning i samband med sagda bok, tagit livet av sig. Den lär ha sålt mer än femtio miljoner exemplar, så Brown behöver inte skriva ett ord mer än sin namnteckning, resten av livet.
Jag kastade mig över "da Vinci koden" när den kom. Den skulle ju handla om precis det som jag har varit intresserad av och läst så mycket om förut; konst, historia och religion. Men ack, så snopet det kan bli. Fakta och fantasi blandas i en salig röra och folk springer benen av sig för att komma undan polisen och en blodtörstig munk (!) och upptäcker plötsligt och blir skräckblandat hänförda av de tvåtusenåriga tankegångarna att Maria Magdalena och Jesus skulle ha varit gifta. Ack ja.
Ska vi ta den om vargen och Rödluvan också?

Magdalena var ju den första som berättade för någon att Jesus hade uppstått, det räcker väl för att vi ska minnas henne med vördnad.

Jag har lagt till några länkar; Maria Magdalenas och Thomas' evangelium, från Nag Hammadi-papyrusfyndet. Det var sån't som jag intresserade mig för, förr i tiden, innan jag förstod var min pusselbit skulle ligga. Jag kan fortfarande läsa de hemlighetsfulla skrifterna och tycka att det är spännande och intressant att försöka få ut något av det, men jag blir så tacksam, när jag studerar det här gnostiska tankegodset, att man inte behöver bry sig om det!

Idag är det vårdagjämning. Kanske dags att tvätta bilen igen.

Frost

En egenhändig bild av lilla Hermine, med benäget bistånd från Theodor. Hon har mjukat upp Nana, så att de alla tre kan umgås utan att fräsa och till och med leka med plastmössen, som Matte tyckte skulle vara kuliga.

I lördags var jag i Göteborg igen. Denna gång för att lyssna på La Traviata på Operan. Violetta (sopran, förstås) sjöngs av en liten människa vid namn Charlotta Larsson. Hon var verkligen bra. Vilken röst, vilken styrka. Hela föreställningen tog tre timmar och hon sjöng nog i sammanlagt två.
Nu har jag sett tre av Verdis operor och även om musiken är helt fantastisk, är jag inte särskilt imponerad av de dammiga librettona; handlingarna, alltså. Både Traviata och Maskeradbalen har ju verklighetsbakgrund och jag tycker att man har dämpat ned den historiska "sanningen" för mycket och lagt på onödigt mycket artonhundratalsromantik och dito moral. Men man kanske inte kunde tänka på något annat sätt. Jag ska inte titta på fler Verdioperor. Jag kan lyssna på dem...
Nästa föreställning på abonnemanget är den tolfte maj. Då är det Parsifal och den tar bortåt sex timmar, så den börjar klockan tre. Lite lagom oanständigt att krypa in i en mörk teatersalong en lördagseftermiddag om våren, när älven glittrar och måsarna skriker utanför.
Jag är mycket förtjust i själva operahuset i Göteborg, om nu någon har missat det. Det ligger vid Lilla Bommen, som en stor atlantångare, flytande på kajkanten av betong.

Idag var det frost efter några dagars vårväder. Man blir alltid lika förvånad.

Fru Lisa

Idag är det dags för lite konstnärlig verksamhet igen. Jag fick brev från hotell Bellevue med bekräftelse att jag har bokat lokal till utställningen i pingst. Det blir fredag kväll, lördag dag och söndag dag. Jag har bokat fyra dagar till en kostnad av tusen kronor. Jag tyckte att det var helt okej. Jag ska gå dit en dag för att mäta upp väggytan, eller kanske skicka dit Theodor, förresten. Han ska visa några egna bilder, var det tänkt. Vi ska organisera skärmar där det inte går att hänga på annat sätt.

Jag tror att jag har målat ihop tillräckligt många tavlor, som är möjliga att ställa ut. Min kära systerdotter S finns förresten också med, på en gråsvart bild, ett minne från hennes "goth-period". Jag vet inte om den är slut ännu eller om det har utvecklats till något annat. Jag har inte träffat damen på ett tag.

Alla mina motiv ska få personliga inbjudningar, så att de blir medvetna om att folk ska titta på dem.

Jag har som sagt tillräckligt med bilder, så idag tänkte jag ägna mig at studier av Monna Lisa. Hon sitter där, som ett päron, på sin balkong och tittar på dig lite utmed näsan; "von oben", som vi sa i Paris.

Jag har ju sett originalet, på Louvren, men det största intrycket fick jag, när det var Leonardo-utställning i Göteborg, på Eriksbergsvarvet. Man hade samlat flera kopior från olika muséer och flera tavlor med samma människa som motiv; fru Lisa. Till slut såg man samma ansikte överallt på Leonardos bilder. Titta på "Johannes Döparen", eller "Sankta Anna" ( den tecknade versionen), eller "Madonnan i Grottan", eller "Bacchus" (Johannes Döparen i Ödemarken). Det är ju samma ansikte överallt, eller...

Bada

Jaha. Nu är jag här igen. Bara varit hemma med iprenmannen och vilat knäet i två dagar.

Jag var i Angered och talade till konfirmander i söndags...
De hade gjort reklam i tre veckor, vid alla mässor, sagt att det var ett viktigt föredrag, minsann. Det kom ett tjugotal ungdomar.
Jag pratade en hel timme och fick applåder efteråt, så det var väl intressant att lyssna på mig; men jag undrar vad jag sa, egentligen? Det kändes som att det var "allt efter som Herren ingav dem att tala". Det går verkligen inte att minnas alltihop, men jag hade ju en präst intill mig, som kunnat kasta sig in i diskussionen om det jag sa inte stämde med Kyrkans lära...
Efteråt var jag helt tom och så trött att jag höll på att somna vid ratten, utanför Herrljunga.

Jag var och hämtade katten Hermine i lördags. Pajas var där och pussade på henne, så fort han upptäckte vem det var. Dom leker och sover och gör allt tillsammans. Nana har börjat slappna av och går omkring och kollar läget emellanåt. Maten äts numera gemensamt på morgonen, bara vi har lyckats få Matte ur sängen. Det kommer nog att bli bra, nu när Nana börjat vänja sig vid ungdomarna. Det var ju också bra att det råkade bli en i taget, så det inte blev för mycket för den gamla, på en gång.
Jag har nätat in balkongen, så att de kan gå ut och kolla grannar, barn i sandlådan och skator i trädet mitt emot. E berättade om en bekant, som hade glömt att sätta upp nät, när hon flyttat in i en ny lägenhet och hennes katt störtade ner från balkongen, fem våningar och bröt bägge frambenen.
I stället för att avliva den stackarn, låter hon veterinären sätta extern fixation på frakturerna och så blev det ett antal operationer och infektioner innan katten blev frisk igen. Jag blir arg när jag hör sånt där. Jag vet hur människor upplever såna saker.
Vad var det jag sa om lidandet?
- Det är vi människor som ska lida. Våra husdjur har privilegiet att slippa! -

Hermine är ju än så länge sällskapsdam och inte helt och hållet min, utan ska föda barn så småningom, bara E hittar någon vacker hane. Hon ska också ställas ut om E vill det. I Falköping den 21 april, ska Billingebygdens Kattklubb ha utställning och då ska hon ingå i klassen "Liten och söt", eller något sånt. Då ska vi bada någon dag innan! Det blir ju skoj...

Ytterligare katt

Jag funderade på att skaffa en lekkamrat till Pajas, (har man två katter, kan man ha tre...) eftersom han ju är lite ung och tycker om att leka och ha skoj. Nana ligger på sin kudde och blänger på honom när han kommer för nära, utom när det är matdags, för då kan man vara inom en halvmeters räckhåll en kort stund.

Jag frågade E, som har "Imsevimses kennel och katteri", om det var en god idé att prata med något av de två katthem som finns i närheten och ta hand om en stackars övergiven. E tyckte inte det. Hon tyckte att det skulle vara bättre för Pajas att få sin syster att umgås med! Jag träffade syster Hermine i lördags, när jag var och hämtade broder Pajas.
Hon är helt bedårande, pälsen liknar en påse godis; vanilj, kola och mörk choklad; och dessutom är hon mild och godmodig, som lillbrorsan. Hon har varit utställd ett antal gånger och blev internationell champion i Norge i höstas.

Jag kunde bli fodervärd, vilket innebär att E vill ha en kull med ungar efter henne framåt hösten om det vill sig och sedan stannar hon kvar hemma hos Pajas och Nana.

Så jag åker väl till Trälket utanför Töreboda på lördag, igen...
Kan det vara begynnande demens, eller gör jag det jag alltid har önskat mig? Jag tror faktiskt på det senare.

Bilden av Hermine kommer från Imsevimses hemsida.

Nu och här

Jag fick låna en bok av Kusin L, med anledning av att jag ska åka till Angered på söndag och tala till konfirmander om varför man kan få för sig att konvertera och alltså bli katolik. Jag tror att det kan finnas konvertiter på närmare håll, men Fader R tycker att han känner mig.
Boken heter "som en tjuv om natten", skriven av Lena Ringkvist, som är född och uppvuxen i Småland på det glada sjuttio- och åttiotalet, i läsarkretsar och Livets Ord. Det var då det var Väckelse...

Vi har alla våra egna upplevelser av frikyrkligheten, fast mina ligger mer i sextio-och sjuttiotalen. För henne gick det åt rakt motsatt håll, än det gick för mig, men jag känner naturligtvis igen det mesta av det hon skriver, även om jag aldrig var med om att man satt vid middagsbordet och åt och bad för sjuka samtidigt.
De kallades "läsare" från början, eftersom de läste Bibeln utan någon vägledning av prästen och gjorde och trodde som det står, åtminstone lite här och där. Följden blev att många barn fick "ormar om halsen" som Lena skriver, det vill säga helvetesångest. "Två kvinnor mala på samma kvarn, en ska tas upp och en lämnas kvar..."

"Är du redo, är du redo, det är frågan.
är du redo, är du redo möta Gud?
Jesus kommer snart igen
hämtar alla sina hem
är du redo, är du klädd i bröllopsskrud"

De som inte var redo hamnade nämligen i helvetet.
Fader J berättade en gång om en kille som kom och ville bo i deras kommunitet några veckor eftersom han var intresserad av munklivet, sa han. Det visade sig att han hade tänkt sig att evangelisera bland munkarna (!) och en dag hade han samlat ihop tillräckligt med mod och frågade Fader J: - Är du redo att möta Jesus, när Han kommer?...
- Jag förstår inte frågan, sa J; - Det är klart att jag är redo, jag möter Honom varje dag, i det Allra Heligaste Sakramentet!

Jag föredrar också att möta Jesus Kristus nu och här, inte vänta tills "då och där".

Ljus

Det var ledljus från himlen när jag steg ut klockan sex i morse. Det är lite ovant att man syns, när man går ut på morgonen...

Katten Pajas vill gärna konversera med katten Nana, men hon är svårflirtad, som sagt var. Pajas har intagit Mattes säng och håller ställningarna utan problem.
Jag undrar hur mycket jag överför från människornas värld. Jag bara observerar hur de gör och så tror jag att de tänker som vi...
Igår började en tv-serie om övergivna och illa behandlade djur. Jag trodde inte att jag skulle kunna titta, för jag har så svårt att höra att folk kan ge sig på försvarslösa djur.
Jag såg en gång en kvinna på Mallorca, hon var väl fransyska eller så, som slog sin lilla, lilla hund med kopplet. Hunden kunde ju inte komma undan eftersom han satt fast i halsbandet. De gör likadant med sina barn, fransmännen, säger systerdotter F. Fast de har väl inte så ofta koppel på dem.

Fru K har efter någon liten påtryckning gått med på att låta mig ställa henne i kö för äldreboende och femtiofempluslägenhet i Billingsro. Hon behöver också lite mer liv och rörelse omkring sig och vi kom fram till att man inte behöver sälja huset, bara för att man flyttar ut. Då var det inte så farligt.

Katt igen

Hälsningar från Nana:

"Detta är Pajas, den nya katten i familjen. Han kom hit i lördags och har charmat Matte, men inte mig. Jag har i alla fall fått annat att tänka på och det tycker Matte är bra. Jag morrar och fräser när han kommer för nära, han ska veta sin plats. Och det gör han, för han ligger jämt i Mattes säng när det är natt och det gör inte jag, så det så."

Pajas

foto från "imsevimses.com"