Måla

Nu har jag missat tre målarkurstillfällen på rad. Det är ju så tråkigt. Men enhändigt är det lurigt, även om jag skulle kunna åstadkomma både ett och annat med vänster hand, måste jag ju tvätta av färgen och fixa till efteråt. Men det kommer väl andra tider.

I höst ska jag kanske försöka komma med på den kursen som går lördagseftermiddagar i stället för torsdagskvällar. Man är ju så gammal att man blir trött på jobbet nästa dag, om man ska komma hem vid halvelvatiden.

Härligt att kunna sova. I många år har jag haft sömnproblem av typen; somna i normal tid och vakna klockan två-halvtre. Ligga vaken några timmar och somna en sekund innan väckarklockan startar. Jag har hittat på ett sätt att somna, nu!

Jag har en cd-spelare stående vid örat och någon som läser högt för mig. Det är bara att starta den. Det kan gärna vara samma bok om och om igen.

När jag var liten, läste Mormorsmor träget för mig och syrran. Jag tror säkert att vi var oartiga nog att somna av det. (Då kunde hon fortsätta med sin virkning, som egentligen var det viktiga för henne)

Svenska

Nej, det är inte bra att räkna ihop alla skruttigheter. Då orkar man kanske inte gå upp ur sängen till slut. Men det är ju det som händer, som man skriver på bloggen.

Igår klockan femton bestämde sig Hermine för att det var dags att börja löpa. Hon går fram och tillbaka och ropar - Mammaaaaa! - Nej, nej, nej!
På svenska, alltså. Nu talar hon inte svenska, så jag antar att hon menar något annat. Hon tycker att alltihop är mycket irriterande, det är inte så svårt att förstå.
.

Och igår vann Mat-Tina Let´s Dance och nu får vi vänta nio månader på nästa upplaga. Jag tycker att det är en trevlig tävling, med glitter och glam i, lite som friidrott. Man får veta att träning lönar sig och man får lära känna kändisarna. Nästa år hoppas jag att Bert Karlsson är med, som lustiga gubben. Årets dito var ju inte så lustig...

Nu trodde ni allt

att jag hade glömt er!

Jag har ju inte tid, förstås.


Men jag håller på att lära mig saker. Hur känns det att få streptokockinfektion i handen, till exempel? Hur sjuk blir man och kan man själv bestämma om man ska köra bilen eller ej?

Som sjuksköterska har jag inga problem med att svara på dessa: Ont! Jätte! Nej!

Men som patient är det ju lite mer flexibelt.

Man vaknar halv tre på natten och det känns som en enorm självspricka i höger tumme, som borrar sig rakt ned i underjorden. Frampå förmiddagen på Vimsig Väg till Vårdcentralen börjar röda strimmor sprida sig uppåt armhålan. Det visste i alla fall Herr K, vad det betydde.

Och det fanns ju plats på personalparkeringen, femtio meter från infektionsmottagningen...

Men det är klart, kommer man och tar blodtrycket på mig, när jag ligger på en brits med ett hjärta som galopperar i hundratjugo och en hand som en kålrot som snart exploderar, då är det nog lite högt. Och jag lovar raskt att gå till Vårdcentralen i ett lugnt skede.

Då ska jag passa på att låta dem ta ett blodsocker också.

När jag inte är på väg in i mörkaste sepsis, kanske jag mår riktigt bra!

Nu har jag varit tillbaka och hälsat på några gånger, blivit tappad på blod och fått nya vänner och mer och mer antibiotika. Precis som det ska vara. Handen liknar fortfarande en kålrot, men den kommer inte att explodera just nu.

I morgon ska jag börja träna på att skriva med vänster.

Orkan

Jag tittar på Dumburken.

Ett av de dummaste programmen som jag tittar på, är Extreme Makeover Home Edition. Det programmet ger en så talande bild av Den Amerikanska Drömmen; Skyll dig Själv...
Det är ABC Network som har ett gäng inredningsarkitekter, vilka ger sig ut till stackars, stackars människor, som lever i misär. Dessa skickas på semester och under tiden river man ned deras gamla hus, för att bygga upp ett nytt på en vecka. Sedan ska de stackars, stackars komma hem igen, åkandes limosin och skrika - O My God! - Thank you ABC! -
.
De senaste dagarna har det handlat om att hjälpa till efter orkanerna i Mexicanska Golfen. Då river de inte ett hus, utan fixar till en kyrka, en skola, ett minnesmärke, en teater eller något liknande. Inte ens ABC kan bygga upp hela New Orleans igen, inte ens på två veckor.
.
För fem år sedan invaderade amerikanska trupper Irak. Mycket förstört för lokalbefolkningen, många döda, förstörd infrastruktur. Sedan dess har det varit ovanligt mycket, ovanligt stora orkaner i södra USA. Det kan väl inte ha något samband.........

Blod

Det är så intressant att göra saker som man inte brukar.

I dessa nätter är det hosta och laryngit, till exempel, som gör att man tillbringar tiden i sängen med alla kuddar, täcken och filtar som huset förmår, uppallat bakom ryggen.

Mineralvatten, kaffe, te, vitlök, ingefära, chili, fisherman's friend, panodil, mollipect.

Och inget hjälper.

Snarare spottar man blod till slut, för att man har knaprat diklofenak i några månader, för knäets skull.

Man lyssnar på en gammal inspelning av Röde Orm.

Sova, vad är det?

.

Och gryningen kommer till sist med fyra minus och snö.

Hurra för vintern!

Te

En vanlig bondförkylning och man blir helt utslagen. Jag brukar alltid känna av hassel på våren så jag trodde ju att det var det. Nej då.

Här sitter man, som en mumie framför tv-n och andas genom munnen, för man orkar inte hämta nässprayen. Dricker små, små slurkar te, för att det gör ont att svälja.

Tänk, vad roligt det var i förra veckan, när man inte var förkyld...

.

Min havsblå stickning har tagit slut. Kortärmad ull låter väl intressant?

Fasta

Denna helgen har vi haft fastereträtt för hela församlingen, med p Robert från Haninge.

Mina konfirmander håller på med sina slutliga förberedelser och så kommer Biskop Anders hit den sjätte april och delar ut sakramentet till dem. Det är en stor ära att få förtroendet att hjälpa till med undervisningen av ungdomarna. Jag hoppas att det jag har kunnat förmedla ska ha gett dem någon vägledning. Det är fantastiska ungar.

.

Jag är lite trött.

Jag tänker på hur röntgenbilderna ser ut.

Om man kommer att erbjuda operation.

Om jag kommer att gå som vanligt efteråt.

I så fall ska jag åka till Köpenhamn och promenera.

Jag gillar Köpenhamn...

En blogg till

Var god lägg märke till att jag har startat en blogg till, för att få lite omväxling nu till våren.
Min favoritfärg; mörk kadmiumröd.
Länk finns till höger.

Film än en gång

Nu har jag hittat ytterligare en filmfavorit. Det är roligt att man bryr sig om att ge ut i stort sett all film på dvd, så att jag kan välja...

Kenneth Branaghs tolkning av Shakespeares "Mycket väsen för ingenting" från 1993 är helt förtjusande.
Miljön är en gård i Toscana och det handlar om kärlek. Branagh själv behövde inte spela förälskad i sin Emma Thompson vid den tiden.
Det var vackert medan det pågick.







För ett tag sedan hittade jag min shakespeare-favorit: - Macbeth, BBC:s inspelning från 1983. (Jag gillar häxorna bäst.)
Det är intressant att den gamle Shakespeare kan beskriva människonaturen så på pricken.


Jag har också fått tag i "A Room With a Wiew", filmatisering av E.M Forresters roman. Jag trodde först att det var den, med bl a Helena Bonham Carter. Men det visade sig att det finns en till och jag måste säga att denhär; som är gjord för tv, med Elaine Cassidy som Miss Honeychurch, är bättre!

Stenröse

Jag har varit på ortopedmottagningen och fått se röntgenbilderna från Mariestad. Jag förstår plötsligt varför jag har haft ont i knäet. Det ser verkligen ut som ett stenröse!
Det känns fint när man får en sån där uppenbarelse...
Till och med jag förstår ju att antingen låter man sig opereras eller så blir benet så småningom stelt i knäleden. Kontakt ska upprättas med knäspecialisten. Han är ledig i två veckor. Ingen brådska för min del.

Vårtecken

Dagens övning är Vasaloppet ifädrensspårförframtidssegrar.
(Det är ett nästan lika egendomligt valspråk som försverigeitiden)
Vad då "Framtids Segrar"?

I alla fall kan man sitta och äta frukost i godan ro och titta på starten i Berga By med Sven Plex som hederskommentator (hans 44:e) och typiskt svenskt smörgåsbord vid den så kallade Vägövergången. Femtontusen deltagare i kö.

Man kan lika gärna vara hemma och kratta.
Strålande sol och gula krokusar i gräsmattorna.

Så gick vi till Orient Palace och åt Khantok Dinner.








- Vad roligt att se er, igen! ropar Lin, när vi kommer innanför dörren.
- Vi pratade om er hemma och undrade hur ni mådde, ni har inte varit här på så länge!!-