Vår bästa tid är nu

Man får kontakt med många trevliga försäljare på Tradera. Är det någon mer än jag, som har upplevt spänningen att hitta och bjuda på ett par Rayban Wayfarer till Systerson T och till slut vinna auktionen? Pröva, det är en lustfylld sport!

Förr i tiden höll jag på med brevskrivning; brevvänner ute i världen, som jag aldrig hade träffat och skrivning av brev till några stycken i Sverige, som jag faktiskt hade träffat. Det kunde bli sida upp och sida ned, men man hade ingen dator eller ordbehandlare, utan fick skriva för hand eller på gammal, handdriven skrivmaskin.

Det var dyrbart och gick mycket långsammare, eftersom man fick slänga så mycket papper, som man skrev fel på. Det skulle nämligen alltid vara helt perfekt; rättstavat och vackert. Jag tycker att det fortfarande är viktigt att det är vackert skrivet. Stavningen kommer på köpet efter alla dessa brev och alla dessa år.

Nu för tiden kan man gå till sin favoritrestaurang och träffa folk från Vietnam. Eller gå till jobbet för all del och träffa folk från Pakistan eller Danmark, Stockholm eller Irak.

Eller gå till katolska kyrkan och träffa folk från Polen och hela världen...

Man behöver inte ens anstränga sig för att tala utrikiska längre, om man vill träffa nya intressanta människor, eftersom alla talar svenska eller åtminstone försöker.

Tänk så mycket bläck och papper och så många hjärnceller man sparar.

Det är ju bättre nu, inte förr.

Trädgård

Dagens bilder kommer från Huset.

Jag har planterat rosor av olika slag och måste vakta dem för rådjur. De tar för sig av blommorna, som av en salladsbuffé, men om jag hinner före och häller på blodmjöl, så vill de inte smaka. Det skulle inte jag heller.

Bilderbok från Kusten

Idag har jag varit på utflykt i västerled.
Solen sken emellanåt. Luften känns mjuk ute vid kusten, det är som att andas i duggregn.

Jag såg inte så mycket av havet, men körde fel utanför Uddevalla, exakt likadant som förra gången jag var där och begav mig av mot Göteborg. Jag har alltid så mycket annat att tänka på, på motorvägen. Jag hade med min kusin L:s son, L, som kartläsare och guide och vi pratade om viktiga saker; livet och så.

Då kan man svänga av där det står Utby / Uddevalla åt höger. Man får en förnämlig utsikt över Uddevallas hamn och den vackra bron med havet blånande blått. Nästa gång ska jag ta en bild av härligheten.

Det var en estetisk upplevelse men då måste man offra lite bekvämlighet och köra genom stan, förstås. Trassla sig tillbaka upp på motorvägen igen och göra som alla andra sol- och havstörstande inlandsbor; kanske stanna i Torp och bunkra. Vi gjorde inte det.

Eftersom jag inte är någon husmor, är jag måttligt intresserad av dessa kommersialismens helgedomar. Jag orkar inte tänka på att traska runt på ett IKEA-varuhus, ens.

Ullared har jag bara läst och hört talas om. Men det är ju billigt, så då får man offra bekvämlighet igen, för att spara. Jag vet att det faktiskt finns de som tycker att det är roligt, också. Då är det ju inte ens synd om dem...

Det började blåsa lite fram på dagen, annars var det en härlig dag med stekt strömming och jordgubbar.

När jag körde hem, valde jag Falköping i stället för Skara, vid Åsenkorset utanför Vara. Det tog kortare tid, även om jag tror att den vägen är lite längre.

Stina Dabrowskis intervju med Al Gore sändes på TV i kväll. Jag skrev ju precis om hans film igår!

Global Warming?

Det regnar. Småland har drabbats av översvämningar här och där och det ska komma mer. Jag såg filmen som egentligen handlade om Al Gore's föreläsningar om "Global Warming". Det är alltså fråga om att vi som mänsklighet släpper ut för mycket koldioxid, så att atmosfären förvandlas till ett växthus och isarna smälter och kan inte reflektera solljuset och därmed blir det varmare och varmare och vi får extrema väderförhållanden...
Jag gillar i och för sig att titta på filmen "Day after Tomorrow" ibland, särskilt varma sommardagar, men det är ju inte sanning, eller???



Fru K och jag gjorde en shoppingrunda till olika metropoler i Skaraborg och hittade både det ena och det andra. Jag gjorde en liten garderobsröjning efter hemkomsten och det blev en svart sopsäck full. Så mycket kläder handlade jag inte, men det var lika bra att passa på och häva ut det som hade samlat sig i vrårna de senaste månaderna.
Jag har inga problem med att göra mig av med saker, det är rätt skönt. Att åka ifrån Risängens avfallsstation känns alltid lika befriande. Mycket katolskt!



Fru K har hittat ett broderimönster i den goda tidningen Hemmets Journal och vi avslutade dagen med att hämta alla påbörjade handarbeten och allt broderigarn, som syster E hade samlat ihop i Huset på Basvägen.

- Det är dina handarbeten, säger jag. Klipp sönder dom bara och brodera körsbär i stället!

Snart är det jul

Fru K bakade bröd i sin nya ugn för första gången igår. Hon hade inget bakbord, men det gick

bra ändå.

Vi pratade om att det bara är sex månader kvar till Jul och att man skulle kunna ställa julgranen i hörnet intill pianot...

Det gäller att hinna med i planeringen.

Hon börjar finna sig till rätta i den nya omgivningen. Men det är ovant att tidningen kommer in genom dörren klockan fem, då måste man ju upp och läsa den genast.

Jobb

Idag tog det bara en halvtimme att vänta in bilderna! Det är fantastiskt vad man kan assimilera under natten. Men jag har Femina bredvid mig och läser samtidigt om magiska trädgårdsrum och hur man räddar relationer på semesterresan.

Jag har massor av bilder från jobbet, som jag hade tänkt att måla efter. Men jag tycker att de är små konstverk i sig själva. Nu när jag lyckades mata in dem i datorn, kan jag ju visa dem på det här sättet i stället.

Är det någon som tror mig när jag säger att jag älskar mitt jobb?

Den sköna sommaren

Dagens skörd av bilder har tagit en väldig tid på sig att fastna. Jag har hållit på i fem timmar, nu. Man kan jämföra med den gamla goda tiden; mörkrumstiden. Det var bättre förr, ju förr dess bättre.



Jag börjar komma överens med Dell Inspiron 9400, men det är fortfarande språksvårigheter och min uppkoppling på Nätet är långsam. Det är utmärkt för träning av tålamodet. Man får ta fram handarbetet emellanåt.

Idag har jag lurat ut hur man för över bilder från cd in i datorn. Igår lärde jag mig hur man för över bilder på cd. (Det krävde inga högre betyg i ingenjörsvetenskap, man klickar på en ruta där det står "BRÄNN")



Jag är rädd att bilderna talar för sig själva. Kan någon tveka om vad fru K och jag har haft för oss idag?

Efter vårrullen åkte vi till Århult med en regnmätare av koppar, som blivit över vid fru K:s flytt.
Morbror och Moster hade redan ett regnmätarstativ av koppar. Och se, de passade precis ihop...


Här är den sköna sommaren som jag har lovat dig, med regn och storm, mygg och knott. Regnmätare är ju något som alla behöver.

Bilderbok på Midsommardagen

Idag var vi trötta, en del av oss. Mina grannar spelade musik ända framåt småtimmarna. Det var ju ändå Midsommarafton och även om det var blött måste man hålla stilen.

Igår hade Fru K ringt till en gammal vän, hon var inte säker på att det var rätt nummer. Det fanns sex-sju stycken i landet med samma namn. Men han ringde tillbaka på förmiddagen idag och då var hon ju tvungen att ringa till mig efteråt och berätta hur roligt det var.

På middagen åkte vi en sväng för att se vad som händer på Midsommardagen. - Inte mycket.

Schimmel

Midsommarafton, tretton grader och dagsregn. Bara att byta ut midsommarstången mot julgran, som Tor Isedal säger i Segelsällskapsresan.
Typisk svensk sommar. Skönt att inte bli besviken.
Man kan hålla sig inne med gott samvete och leka med sin nya leksak, läsa alla sina goda böcker, bada sitt skumbad, dricka sitt roiboste med apelsinsmak, sticka schal med stickor nummer åtta i ljusgrönt, tunt lingarn från Hemfliten i Vara.

Fru K och jag planerar emellertid att under eftermiddagen utrusta oss med paraplyer och ge oss av till Falköping för att intaga räkmacka på Mössebergsgården. De har alltid midsommarfirande. Jag tror att det är Missionsförbundets Sommarhem. Det måtte vara en stor församling, med många som vill hjälpa till, eftersom de har öppet varje dag från maj till september.

Fru K och jag var med och firade student hos kusin L och tittade på studentkortegen i fredags. Det var vackert väder och alla var glada.
Studenten W hade gått på Volvogymnasiet och de hade sin avslutning i Valhall, så vi befann oss på torget framför Odenhuset när lastbilarna rullade förbi och hade bra utsikt.
"Vi rullar, vad gör ni?" var ett av de fyndigare plakaten.

Jag har hittat en pianostämmare till fru K. Hon fick sitt piano, ett Schimmel, någonstans på femtiotalet, köpt här i Skultorp hos Lidströms. Det var på den tiden vi hade lite olika butiker här i samhället.
Det fanns fem livsmedelsaffärer, en fiskaffär, en radio- och TV-affär, två blomsterhandlare, tre frisörer, en cykelhandlare, två handarbetsaffärer, tre bensinstationer, en järnvägsstation, två banker, en post, ett bibliotek, ett kommunalhus, en vårdcentral och så vidare. Numera finnns det många fler invånare, men mycket mindre service. Stordrift är billigare och därmed försvinner småfirmor, som drivs av en eller två eldsjälar.

Kusin R spelar på sin faders Schimmelpiano; det ska också flyttas från ett hus till en lägenhet. Han påpekade att "schimmel" faktiskt betyder "mögel". Ett Mögelpiano.

Dell Inspiron

Nu ni, nu ska ni få se på annat:

Jag sitter i mitt ägandes (hyrandes) vardagsrum och skriver på en förtjusande, silverfärgad liten dator vid namn Dell Inspiron. Jag har själv tagit de eventuella bilder som hädanefter dyker upp.
Jag har just fått datorn installerad och ihopkopplad med Nätet av nybakade studenten W. Katterna hjälpte till så gott de kunde, som synes.

Fru K och jag gjorde oss en glad dag igår och reste till Vara och köpte skor. O-J skor på Stora Torget har den mest fantastiska sortering. Fru K fick två par och jag fick ett par. Röda. Jag tror att röda skor kan vara nyttigt för trötta knän. Vi passade förstås på att besöka Nordpolen, när vi ändå var i närheten. Vi kollade också upp hur man tar sig till Vara konserthus, om det skulle vara bråttom någon gång.

Ja, ni som har träffat mig har ju sett vad det är jag lider av. Jag har just fått brev från Vårdcentralens läkare där de skriver att det är en diskret förslitning i vänster knäled. Det är ju skönt att höra.
Jag har träffat en glad sjukgymnast vid namn Karin, som talade om för mig att man inte alls måste opereras, utan det kan till och med bli bättre och man ska hemskt gärna promenera och cykla och göra olika gymnastiska övningar. Så jag promenerar och cyklar och gör olika gymnastiska övningar medan jag har ett varmt och innerligt förhållande med både Iprenmannen och Panodilhunden.

Jag har även varit utsatt för en dietists ömma omvårdnad. Hennes tankegång var lite ogenomtänkt, kanske. Hon sa att eftersom jag troligen skulle leva i fyrtio år till, så hade jag ju gott om tid att förändra mitt levnadssätt...
Och bli en mager nittioåring, då.

Jag går till jobbet ett par gånger i veckan och visar mig och dricker kaffe och stör de arbetande massorna. Jag försökte med att ta semester så fort jag kommer tillbaka. Men början av augusti är mitt i semesterperioden, så då får man räkna med att jobba i två veckor först!

Fru K har installerat sig på den nya stället och försöker vänja sig. Hon känner sig lite instängd ibland, säger hon. Vi är uppe vid Simsjön när det är bra väder och hon fortsätter förstås att följa med mig när jag åker omkring på mina äventyr.

Frukt

Kan man tänka sig, som det kan bli...

Nu har hela maj månad gått och jag förmodar att alla väntar spänt att få reda på fortsättningen; vad jag har haft för mig i hemlighet, så länge.
Ja, hör ni, det är inte särskilt intressant, faktiskt. Det började med arbete och slutade med sjukskrivning gånger två och det är inte färdigt än. Jag får inte jobba förrän den första augusti. Så nu pratar vi om något roligt i stället.

Jag hade utställningen precis som planerat, i hotell Bellevue i Hjo under pingsten; 25-27 maj. Det kom massor av folk! Massor. Det var helt fantastiskt. Allting fungerade perfekt, utom det att jag var sjukskriven, men det kunde ju inte Konstrundan hjälpa.
Antalet tavlor passade till utrymmet. Jag satte små osynliga stift, där jag inte hängde med ståltråd och krokar. Systerson T var med på ett hörn, eller snarare på mitt stora staffli, med tre små tuschteckningar, som gick åt allihop och han kom dessutom på bild i tidningen, som den troligen yngste utställaren.
Jag hade beställt förfriskningar till gästerna från hotellet ; fruktkorg, juice och cider. Det fylldes på och hölls fräscht under de tre dagarna, utan att jag behövde göra mer åt det.

Jag var ju där för att visa upp mig och inte för affärerna, men jag sålde sju tavlor av tjugotvå. Å andra sidan köpte jag fyra stycken, så det gick väl jämnt upp på slutet, kan man säga. Grannen hette Barbro Hjalmarsson och kom från Tenhult. Hon hade varit i Vietnam ett år och passat på att lära sig tekniken att måla akvarell på siden. De har inget akvarellpapper där borta!
Hon hade målat en ganska stor, med citroner och vita tulpaner, som jag förälskade mig i. Och så var det Pia-Lott Sandén, som hade en gyllene hink, som jag ville köpa på stående fot, när hon hade målat färdigt den i våras. Den fanns kvar på söndagen, så det var ju naturligtvis meningen att jag skulle ha den, förstås.

Denna 'Florentinsk Dam' är min egenhändiga kopia. Förlåt Leonardo!!

Eftersom jag inte ska jobba på så länge, bestämde jag mig för att skaffa Internet hemma, äntligen. Jag har förhandlat med de unga dataexperterna i släkten och vi har kommit fram till att den antika, men förnämliga datorn från Dell, som jag redan har, inte klarar av mina önskemål. Därför beställde jag en ny, också från Dell, för ett par dagar sedan. Med benäget bistånd från blivande studenten W. Det är helt klart att han vet vad han talar om. Det räcker med att lyssna på honom en kort stund.

För övrigt håller fru K på att flytta. Det blir riktigt fint. På tisdag kommer Stadsbudet och flyttar över pianot. Men huset står kvar där det står. Persikoträdet har massor av kart och man kan ju inte göra sig av med huset innan man fått skörda persikorna...