Blodmjöl

Eftersom det är alldeles nermörkt, när man går hem från jobbet nuförtiden, var jag uppe vid Huset i morse för att tömma vattentunnorna och titta på rosor.
Förra veckan fanns det massor av knoppar på mina sju rosenbuskar. Jag hade ju öst på benmjöl lege artis, så de förstod att de skulle blomma nu, strax innan frosten.
Jag smög försiktigt runt hörnet för att se "Ingrid Bergman" i glödande mörkrött, men blev nog ganska lång i ansiktet, för där hade rådjuret just haft fest. Varenda knopp var noggrant uppäten.
Jag är ju inte riktigt varm i kläderna, som trädgårdsmästare, så jag tänkte inte på att det går att äta rosor...
Jag har ju en stor paket med blodmjöl. Det hjälpte utmärkt mot rådjurens övningar på tulpanerna i våras.

- Har du inte frågat någon om den där armen? - Hur mår du egentligen? - Vad har du gjort?

- Nej. - Tack bra. - Sågat ned träd.

Jag blir lika rörd den tjugonde gången någon kommer och tycker synd om mig. Tänk så mycket vänner man har...

Förnöjsamhet är konsten att ha tråkigt utan att ledsna på det.