Marias blogg: september 2007

En lördag till

Rapport från Bok och Bibliotek. Alla som står i montrarna och säljer böcker och är precis likadana som jag. Bokälskare.

En bokhandel eller ett antikvariat i en främmande stad utövar alltid en oemotståndlig lockelse. Bokmässan är årets höjdpunkt, alla kategorier.

Jag hittade Kristina Kappelin med hennes nya bok om Rom, det var den enda signeringen för

min del. Systerson T fick tag i Don Rosa, som tecknat Kalle Anka i alla år, och fick hans signatur på två mappar, en till sig själv och en till sin klasskamrat på estet-programmet i Tibro.

Lunchbuffé på "Artonde Våningen" för syster E och mig medan T träffade bekanta.

Mycket tillfredsställande dag, med en hög krispiga, nytryckta böcker och trötta ben. Nästa år ska jag dock försöka att inte köpa en femkilosbok om Provence från Könemann, det första jag gör.

Nu har jag ju en.

Kramas

Idag har vi ägnat oss åt oanständigheter.
.
Jag var ju på husesyn hos kollega K, som har flyttat in i sörgårdshusen vid Linoljedammen, numera kallad Kvarnsjön. Emellertid hade hon fantastiska orkidéer.
Hon berättade att hon hanterade dem precis som jag hanterar mina krukväxter - inte alls. Vatten någon gång, när hon kommer ihåg det och mycket frisk luft året om (hon går ut på balkongen och har öppet dörren medan hon andas).

.
Jag gick och köpte en liten orkidé till mig nästa dag. Nu har den stått lika fin i en månad. Idag, när jag fick bidraget, köpte jag en till.
.
För övrigt ligger en del av oss i soffan och kramas dagarna i ända.

Maps

Jag har hittat Google Maps. Vilken underbar uppfinning!

Man kan sitta i satelliten och titta på pyramiderna i Gizeh eller räkna människorna i kön

utanför en annan pyramid, nämligen glaspyramiden i Louvren.

(Bilderna har jag faktiskt varit ute och stulit/hämtat på Nätet. Ursäkta så mycket.)

Men jag har fortfarande inte varit i Egypten. Jag undrar om jag kommer dit någon gång.

"Tysta Veckan" har jag tillbringat i Rom, tillsammans med Dan Browns "Änglar och Demoner" på cd-bok med Johan Rabaeus och alla mina böcker om staden i fråga. Och Google Maps. Man kan sitta där, på Spanska Trappan med hjälp av deras förnämliga satellit, men utan espresso förstås. Jag har ju inte varit i Rom, heller.

Det finns mycket kvar att göra.

Men just nu känner jag inte för att planera något alls.

Och så har jag virkat med ullgarn i provencefärger; ockragult och cikoriablått. Jag har hittat några roliga stickbloggar och ett ställe som säljer garn. De ligger som länkar till höger.

Jag gillar inte Dan Browns sätt att skriva, ursäkta. Historien är lite intressant, precis som den i Mona Lisa-boken, men han babblar för mycket. Han kunde gett idéerna till en riktig författare i stället. Det kunde blivit mycket, mycket bättre!

På lördag ska jag faktiskt, trots laryngiten, åka med Skaraborgsresor till Bok-och Biblioteksmässan. Nu har jag ju planerat detta sedan ett år tillbaka. Jag behöver inte prata så mycket med författarna, jag kan ta bilder av dem.

Men det ska bli intressant att få tillbaka rösten en vacker dag!

Lungor

Man har inga reserver längre. Ena veckan hostar fru K i telefonen, rätt in i örat, och andra veckan har man ingen röst själv. Kan det vara ett särskilt styggt virus, som tar sig igenom telefonlinjerna? Laryngit har jag haft åtskilliga gånger och det brukar gå över på några dagar. Nu har det gått några dagar och jag har ingen lust med det här att inte höras längre. Kan man få beställa en klar och stark stämma, tack?

Jag var på vårdcentralen och fick recept på antihostmedicin och blev sjukskriven en vecka till...

De ville ha mig att komma på mammografi och dietisten ville träffa mig igen, också. Men jag tackar nej, för jag orkar inte bekymra mig för mer än några få saker åt gången, numera. Kan det vara så att man har blivit lite klen på äldre dagar?

.

Dörren hör till huset på Basvägen. Än så länge har ingen hört av sig och önskat köpa det. Det är mycket att renovera, men man skulle väl kunna flytta in direkt om man vill. Inte jag, bara. Jag tänker på all snö, som måste skottas.

Vi flyttade till Basvägen när jag var tio och jag flyttade därifrån efter tio år. Jag har aldrig varit speciellt fäst vid det och särskilt inte nu, trettio år senare.

Huset och framför allt trädgården har varit något att ordna med, för salig herr K. Han föreslog att jag skulle flytta dit och bo tillsammans med fru K, när inte han själv skulle vara med längre. Det skulle ju nämligen bli så otroligt ekonomiskt...

Som omväxling hävde jag upp min röst till protest och idén framlades, såvitt jag vet, aldrig för fru K.

.

Jag har packat in cykeln i förrådet. Just nu kanske jag skulle orka cykla fram till ICA "Stenströms eftr" ca 200 m, men knappast tillbaka. Det är intressant med lungor och andningsvägar, bara de sitter i någon annan!

Vatten

Bilden visar gårdagens aftonstämning i Skultorp.

Efter en mer eller mindre sömnlös natt sitter jag hemma, klockan kvart i åtta på onsdagsmorgonen och har ont i halsen. Solen strålar genom lönnens lövverk, rakt mot mina vardagsrumsfönster. Det blir intressanta spetsmönster. Minnen av sommarens regnande. Jag tänker inte göra något åt det. Jag har inga problem med undvikande av fönsterputsning.

Jag är så nöjd med att kunna simma utan att knäna säger ifrån. Man har inte den eleganta

teknik, som man en gång lärde sig, men det finns så många sätt att ta sig fram i vatten. Jag älskar vatten, precis som salig herr K. Här är en bild av honom på väg ut i den fantastiska, ovala viken i Puerto de Soller på Mallorca. Favoritstället, alla kategorier. Han simmade inte alls, han bara var. Vattnet var trettiofemgradigt vid den tiden på året, och ganska salt, även om det kommer floder från bergen. Jag kan rekommendera Puerto de Soller...

Det ska bli massor av vattenyta i det nya badhuset, som den skattebetalande allmänheten är så arg på. Man har visst lånat upp alldeles för många miljoner för att folk ska känna sig riktigt lyckliga. Men jag personligen tycker att det är trevligt att ha plats. Jag talar om det för alla som vill höra på och retar troligen därmed upp ovannämnda allmänhet ännu mer.
Tänk på en tom väg och välpumpade däck, solen skiner och vinden lite lagom i ryggen. Det är samma känsla i badhuset, när inte alla världens barn är där och har skojigt. Det kommer att bli verklighet när de fär sitt äventyrsbad. Bra för mig och för dem som jobbar på bygget...

Simskola

Jag tittar ut genom sovrumsfönstret och konstaterar att lönnen har bestämt sig för att det är höst.

Mina renfanor blommar fortfarande uppe vid Huset och jag passade på, när jag ändå var där, att plantera lite olika narcisser och påskliljor, som jag hittade hos "von Lidl".

Man får inte fotografera inne på badhuset.
Rehabbassängen med jetstrålar är öppen varje lördag. Jag låg där och marinerade mig i tre kvart, till tonerna av Mozarts Elvira Madigan, innan jag ryckte upp mig och gick ut för att slåss med de andra motionärerna i stora bassängen. En del av dem simmar som om det gällde livet. Och det kanske det gör...

Jag blev så uppmuntrad av att det gick så bra att simma, att jag beställde två nya baddräkter.

Fru K är förkyld, annars kunde hon följa med till det varma!

Träningsvärk

När jag cyklar till jobbet ser jag de mest fantastiska soluppgångar.
September är den vackraste månaden.

En ny lördag har inträtt och jag har faktiskt dammsugit i arla morgonstunden.

Syster E och Systerson T ska följa med till Bokmässan. Vi åkte ju dit förra året, T och jag, med Skaraborgsresor och det var hur smidigt som helst. Man stiger av bussen utanför Gothia Towers med inträdesbiljett i handen och går bara förbi två-trehundra människor i kö till biljettluckan och så är man på bokmässa. Det är ingen kö in genom dörren, bara till biljettluckorna.
Man träffar intressanta författare och andra kulturmänniskor, äter den världsberömda räkmackan till lunch och när det är dags att åka hem, är det bara att gå över vägen och stiga på bussen igen, utanför Lisebergs entré.

Igår fick jag ta till alla nyinlärda knep för att komma överens med knäna. Jag tror att det har med vädret att göra.
Dessutom hade jag varit på badhuset dagen före och provat om jag kan

simma. Så var vanlig hederlig träningsvärk, också.

I tisdags var jag hos ortopeden och fick lite glada tillrop som:
- Ja, du vet ju hur vi behandlar sån't här. Vi ska ta och röntga igen om sex månader och se hur det verkar. Är det mycket försämrat så måste vi operera ganska snart.
- Vill du inte vara halvt sjukskriven?

Och det vill jag ju inte, för att det är så roligt att arbeta.

Dessutom spelar det ingen roll var jag befinner mig. Knäna vet inte om jag arbetar eller går hemma och dräller och har tråkigt.
.
Jag fick remiss till ortopedverkstan för värmeförband och ordentliga skor.
Man gjorde avgjutningar av mina fötter! Jag satte ned dem i rosa skumplast och teknikern tryckte ned tårna en efter en. Jag hade ju målat naglarna, dagen till ära, så det såg riktigt gulligt ut från min horisont.

Det är närmare till tårna numera. De gröna och ljusblå pyjamasar, som vi har till arbetskläder, är något större än förr. Jag har inte gjort något annat än tränat knäna, jag lovar.