Bokrea igen

Mera böcker.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Om man får en rabattkupong med ytterligare tio procent på Akademibokhandelns böcker, då går man dit och kollar, det gör man.

Och så beställer man på Nätet, då.

- När hon inte packar in böcker i hela huset, då stickar hon.

- Matte är inte klok.

Bokrea

Bokrean har börjat.

Nu för tiden går man inte till bokhandeln i stan, utan sitter framför datorn och beställer från nätbokhandlarna, som har ett jättelikt utbud, för halva priset mot dem som har lokalhyra och personalkostnader.

Man måste inte gå och trängas med förkylda människor och man måste inte stå i kö och man måste inte leta förgäves efter någon pärla, som man har spetsat in sig på.

Jag gillar Nätet.

Jag fick hönan av kollega L, hon uppskattade sockorna.

Bråk

Jag har skrivit ett inlägg i debatten om sjuksköterskornas löner. Det fanns i lördagens SLA för den som är intresserad.

Jag insåg plötsligt att jag har varit med så länge, att jag accepterat faktum; vi har låga löner.

Men nu har sjuksköterskorna börjat hacka på undersköterskorna och steget är inte långt från att vi börjar hacka inbördes.

- Ni får tre procent, dela upp dem själva!-

Det är det klassiska sättet, när arbetsgivaren, som alltid, har alla trumf på hand; härska genom att söndra. Det finns ju ingen konkurrens. "Sjukvården" är ingen fri marknad.

.

"När man blir patient eller anhörig, inser man vad sjuksköterskor och undersköterskor är värda" skrev jag. Patienterna tycker förstås att vi har för låga löner. Och jag är alltför väluppfostrad för att svara det jag tänker: - Gör något åt det, då!

.

Jag bryr mig inte längre om att bråka, men även jag har stuckit ut hakan en gång för mycket och höll på att åka på en stor, fet, kollektiv smäll. Det var visserligen förra årtusendet, men man lär av sina misstag. Jag har inte bråkat sedan dess...

Generat

Detta är utsikten från min balkong vid halv sjutiden i morse. En generad rodnad på himlen och omisskännlig vit nederbörd på marken.

Det finns de som aldrig har sett snö...

Igår visade man på TV hur Göteborg var översvämmat. Bilarna står i vatten upp till fönstren och reportern tyckte att "ägarna får nog komma och hämta sina bilar i morgon i stället".
.
Nu hade man ju planerat att det skulle fortsätta att blåsa ljumma vindar, till och med om det blev storm med orkanvindar i byarna. Våren har varit på gång ett bra tag.

.

Till frukost idag får vi nypressad juice.

Jag var och handlade på Grönsakshuset, där de alltid har fräscha varor. Just nu är det tid för blodapelsiner. Det här ser verkligen ut som det som brukar hamna i sugen på jobbet!

Let's Dance

Jag måste genast visa upp de färdiga sockarna, som jag har stickat under lunchrasterna den senaste veckan.

De blev klara nu ikväll, medan kändisarna svettades i Let's Dance.

Kollega L får dem, för hon tyckte om färgen och har lagom små fötter.

R-u-g-g-u-g-g-l-a

Flush!!!

Visst är det skönt att man inte är ung.
På rätt sida om femtio; persikohy, rynkor och gråa hårstrån.

Tänk om inte tiden gick...

a-hlr

Fru K blev opererad igår, på morgonen, och hemma igen vid tiotiden. Då hade hon tråkigt, så hon gick till affären för att träffa lite glada människor...
När jag kom, framåt kvällen betedde hon sig som en nyopererad person, hade lite ont och skav och vilade sig i en stol.
Idag, när jag var och hälsade på, mådde hon bra, men ögat var svullet. Inget ont.


Jag började min gärning som sjuksköterska som Syster Maria på Ögonavdelningen. 1979.
Då fick gråstarrpatienterna ligga till sängs i tre dagar efter operation.
Det var på den tiden, man bara tog bort linsen och inte gjorde något mer, därmed var risken stor för näthinneavlossning. Sedan fick man ha speciella glasögon, eftersom man inte hade någon lins i ögat. Nu tar man bort innehållet i linsen och sätter in en plastlins. Operationen tar ungefär en kvart.


Syster E hade möjlighet att vara med, så jag kunde gå över till jobbet, tio meter längre in i sjukhuset.
Det är nämligen så att vi är lite unika. Om inte jag jobbar, finns det ingen annan. Vi har inga vikarier, utan om någon är sjuk eller akut ledig, får de andra jobba mer, eller så får man stryka patienter.

Igår skulle jag dessutom vara med på repetition av avancerad hjärt-lung-räddning, vilket inträffar en gång om året. Som väl är händer det ytterst sällan att vi behöver ägna oss åt sådan verksamhet inne på operation, men det kan ju hända, naturligtvis och då ska man veta handlingsplanen, handgreppen och läkemedelsdoserna.

Vårhimlen

Vårhimlen skimrar när man går ut från jobbet klockan kvart över fem, efter väl förrättat värv.

Jag har ägnat hela dagen åt en och samma patient, så det var skönt att få lite frisk luft efter att ha lämnat honom, vaken men medtagen, på Intensiva Vården.

I morgon ska fru K operera sitt öga.

Sexton grader

Idag vid lunchtid fick jag avbryta narkosverksamheten och fara iväg till sjukhuset i Metropolen Mariestad och låta avbilda knäna.

Sedan passade jag på att shoppa i nya Netto, som ligger tvärs över vägen. Trevlig och fräsch butik och b-i-l-l-i-g-t.

Jag hittade det rökta Lapsang Souchong, som jag tycker om ibland.

Jag kan inte dricka så mycket te. Inte som kaffe. Det kunde man alltid ta sig en kopp, men te tar emot. Där gäller devisen Lagom är Bäst.

.

Idag var det sexton grader ett kort ögonblick i Mariestad. Det är fortfarande den kallaste

månaden!

Solen värmde och folk satt på parkbänkar och bättrade på solbrännan. Det var ju sportlov förra veckan.
.
Det blåste en del i helgen, så jag åkte vägen om Huset för att kolla så att inga dörrar hade blåst upp och så. Bara fågelholken behöver åtgärdas.

Mer film

Det finns flera filmer som jag kan tänka mig att se gång på gång, för att jag tycker om miljön.

L'homme du Train är helt underbar, med Jean Rochefort som spelar Schuberts Impromptu på sin mammas gamla flygel för bankrånaren Johnny Halliday, vilken i sin tur lär ut hur man skjuter prick på konservburkar.
Liten fransk by.
Mannen på Tåget.

Och så den franska västkusten med Jacques Tati.

Man kan känna doften av havet och solbrännan på ryggen.
Semestersabotören heter den på svenska.

Och när vi ändå håller på kan vi hälsa på Meg Ryan och Kevin Kline i Paris, på Rivieran och ute i vinodlingarna.

Jag tycker väl om dom här filmerna eftersom jag har varit där, haft trevligt och känner igen mig!

.

Kevin Kline är språkmänniska. Jag tror att han är amerikan, men talar franska och italienska som en inföding.

Jag blir lite imponerad av sånt. Man bryr sig om att lära sig andra språk. Det visar på den egna intresset för resten av världen, omtanke om andra och så.

.

Vår egen Johan Rabaeus är också språkkonstnär. I Kreuger talar han franska till exempel, men han är visst uppväxt där.

.

Om man ska säga något mer om den där Depp, så talar han också franska i Ninth Gate, förstås, och i Platoon spelar han tolk till vietnamesiska, kom jag just ihåg...

Fabel

Jag har hittat en socka, som jag började på förra året. Det kan vara dags att göra färdigt nu. Jättelustigt att den randar sig själv, eller hur? Garnet heter Fabel. Stickor nummer 2½, men det flyter på rätt bra.

Melodifestivalen.

Jag sitter där, troget och tittar och när det är slut hoppas jag att det ska komma något bättre nästa gång.

Och idag var det tydligen "nästa gång".
Svenska Folket röstade rätt idag, som omväxling.

Bröderna Rongedal och Sanna Nielsen har bra röster. Låtarna är ganska bra, de också.

Denna vegetariska tallrik kan man få på Athena Kolgrill på Sankt Olofsgatan i Falköping.

Man kan även få grillat kött, fisk eller skaldjur. Och annat med.

Det är inte grekiskt om nu någon låter lura sig av namnet, utan snarare syriskt-libanesiskt.

Vansinnigt gott.

Åk dit!

Böcker

Jag velar omkring och gör frivilliga rörelser, inte såna man gör på jobbet, alltså, inpackad i fleece och ull.
.
Ibland ligger jag på golvet med underbenen på en stol och tittar på Ninth Gate, en mystisk film, som jag kan se gång på gång för att jag tycker om miljön.
Vi är i ett antikvariat i New York;
vi är hos bokbindarbröderna i Toledo;
vi är i ett nästan tomt gammalt hus i Sintra, där en ensam gammal farbror spelar Saint-Saëns' Havanaise på violin.
Men framför allt är vi i Frankrike; Paris vid Seine, eller åker omkring på landsbygden, till renässansslott och medeltida borg.
.
Filmen är baserad på boken Dumasklubben, som jag läste för länge sedan.
Det handlar om en bok, skriven med hjälp av Lucifer...
- Varje bok har sitt eget öde och sitt eget liv, säger bröderna Ceniza i filmen.
Jag älskar ju böcker.
.
Huvudrollsinnehavaren måste umgås med två damer, lite omotiverat tyckte jag, tills jag upptäckte, efter att ha sett den några gånger, att det är Johnny Depp som spelar huvudrollen!
- Sancta Simplicitas - o heliga enfald! -
Stackars pojk.
Jag hade inte förstått att man ska svimma när man ser sagde Depp. Jag är mer intresserad av vad folk säger, än av hur de ser ut.
I Chocolat såg jag honom första gången och tänkte att
- Jaha, han ser ju trevlig ut.
I Chokladfabriken får man verkligen sitt lystmäte av skönhet. Ett vackert, regelbundet ansikte, för tillfället skimrande i metalliskt grönaktig färg, av någon anledning.
Att det var sådan hysteri kring detta ansikte hade ju inte jag fattat.
Det är inte svårt att förstå varför han har valt att medverka i så speciella filmer.
Han är en mycket bra karaktärsskådespelare, trots att han är så fantastiskt vacker att se på! Marilyn Monroe-syndromet.
Han väljer att spela obehagliga typer för att folk ska ta honom på allvar. Lyssna till vad han säger och inte bara tänka på utsidan.
Tänk att man kan bli trött på att vara vacker!
.
Enligt uppgift träffade han sina barns mor, Vanessa Paradis, under inspelningen av Ninth Gate och blev dessutom förtjust i Frankrike och Europa på kuppen.
.
Nu vet ni vad jag tycker är värt att veta om Johnny Depp.

Rygg

Jag har upplevt att jag har en ländrygg i flera dagar, nu. Idag gick jag ur sängen, men tillbaka igen. Alla Hjärtans Dag och allting. Jag har varit inpackad i filtar, koftor och strumpor, värmedynor och täcken. Intressant.

Det lustiga med ryggskott är att man ska röra sig så mycket som möjligt, även om man har fått detsamma på grund av att man har vandrat omkring och belastat fel för att man har ont i knäna. Dessa ska förresten undersökas per röntgen i Mariestad på måndag. Då får både de och jag en liten utflykt.

(Vidstående ryggrad står med ryggen mot texten, om det är någon som undrar.)

Som synes till höger har jag satt ihop en avatar, som beskriver mig, eller rättare sagt där jag beskriver mig, åtminstone lite grann. Det fanns inte plats för allting.

Min syster E har blivit lurad på jobbet, som hon trodde att hon hade, var god se länken. Finns det någon som behöver hjälp med något? Ring inte till Poolia, utan först till min syster, i så fall. Hon kan det mesta, faktiskt.

Utvald

Jag blev utvald att åka till Göteborg och gå på endagskurs på Östra Sjukhuset, barnkliniken. Så där var jag i fredags.

Jag fick frångå min intention att alltid åka första klass och alltid åka X2000. Vi fick varsin regionen-runt-biljett, var så god och infinn er på barnkliniken klockan nio fredag morgon, därmed basta. Och man kunde ta spårvagn eller buss och se miljoner landshövdingehus. Stackars människor att försöka ta sig hem på kvällarna, när allt ser likadant ut!

Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus, heter det. DSBU.
Man tycker mycket om förkortningar inom barnsjukvården. Det finns många konstiga sjukdomstillstånd hos barn, som har beskrivande namn eller egennamn och då tar man till klatschiga förkortningar.
Även när det gäller akut omhändertagande av barn ska man tänka på sitt ABCDE och räkna ut sitt WETFAG. Det är inte så dumt alls, bara man fattar grekiskan.

Akut omhändertagande av barn, handlade det om och vi blev mycket väl omhändertagna själva. Vi var sex stycken; två läkare, två från oss och två från IVA. Jag tror att vi hade minst en instruktör var. På förmiddagen fick vi öva vid olika stationer och efter lunch fick vi patientfall tre och tre, där vi skulle spela våra egna, vanliga roller. Mycket effektivt.

I Göteborg var det nio grader varmt och det luktar alltså vår. Snömodden var kanske en engångsföreteelse, denna mystiska vinter. Och så blir det regn till sommaren, då? Vädret är ju alltid intressant.

Som alla förstår har jag kommit på hur man hämtar bilder från Nätet och bara använder dom, utan att fråga först, för sitt eget höga nöjes skull.

Let it snow

Man vill inte gärna gå ut i friska luften, längre. Friska Luften känns knappast, det är mer som en vit vägg. Som väl är har det inte kommit så mycket förrän nu, den kallaste månaden, som jag sa.

Man ska vara rädd för The Global Warming. Det är alla amerikaner. Men de måste å andra sidan alltid ha något att vara rädda för.
Jag har aldrig varit särskilt förtjust i snö, så jag sover rätt gott om natten. Om jag inte skulle göra det, låter jag Johan Rabaeus läsa "Liftarens Guide Till Galaxen", jag somnar efter några meningar. Ursäkta...


Nej, men jag tror att jag skulle klara mig rätt bra utan snö helt och hållet. Om det inte vore så besvärligt att flytta, skulle jag kunna tänka mig att bo någonstans i sydeuropa; civiliserade trakter, alltså, där det aldrig snöar så värst mycket.

bilderna kommer från Nätet
Vår Ordningsman S har varit i Indien och gift sig med sin käresta och blivit statussymbol. Han var hemma igen i söndags, brun och stilig. Trettiotvå grader hade det varit den dag han åkte därifrån, men då var det lite kyligt, tyckte de.
Men ingen snö.
Där ser man vad kärleken kan göra. S tyckte inte om värme förr i tiden.


Jag försökte ta mig upp på Mösseberg i söndags. Det var inte plogat och jag har inte dubbdäck, men jag kom nästan hela vägen upp, innan jag fick ge mig och låta bilen rulla ned igen, med varningsblinkers och det hela.
Det var inte många ute och körde i söndags, men efter mig kom en volvo förstås, som tutade och viftade. Jag lät dem köra om, lugnt och stilla, i brantaste backen.
Då fick jag syn på övningskörningsskylten!
Det var väl inte så snällt, men kanske det var eleven som ville testa.
När jag fick lära mig start i backe i Billingehusbacken, när jag gick på körskola 1853, var det åtminstone ingen snö.