Mårtens Gås, sa man i Kristianstad.
Jag tillbringade sex år i Skåne och lyckades undkomma vartenda gåsagille, som fanns, både kråset och svartsoppan och det hele. Jag förstår att jag har missat kulturskatter ur Den Skånska Myllan. Det finns inte så många skåningar i min närhet numera. Det talas inte så mycket skånska i mina öron. Lite tråkigt, men skåningarna har sin tid och den kanske kommer igen.
Men skåningen som skulle fara till Norrland, han vände i Markaryd för att det var så räligt.
Jag kan förstå det. Det är bara mycket äventyrliga och modiga människor, som vågar ta sig genom skogen, som i stort sett börjar i Hässleholm och sedan bara blir djupare, tills man efter cirka trettio mil börjar skönja Skaraslättens ljus.
.
Fru K följde med till Katolska Kyrkan idag och lyssnade på vår barnkörövning och väntade medan vi hade en stunds katekesundervisning före Mässan. Hon tycker om att komma med dit, men ibland känner hon för Pingstkyrkan och då åker vi dit. De har sin gudstjänst klockan halv elva, medan vi firar Mässan klockan halv tolv.
Idag hjälpte barnen till med läsningar och sjöng och ministrerade.
Jag tror att jag såg skymten av Kusin R nere till vänster. Hans canadensiska kvinna visade sig vara katolik av födseln och hon blev lite glad, när hon upptäckte att jag också hörde till. Jag tog med henne till Mässan i tisdags, så hon fick reda på hur vi har det här och hon kände igen sig, trots att hon inte förstår så mycket svenska, ännu. Men man kan ju gå på katolsk mässa var som helst i världen och känna igen sig i liturgin. Det är ganska skönt.
.jpg)
Efteråt gick vi till Orient Palace, en thai- och kinarestaurang som vi gillar, och fru K intog sina habituella friterade räkor. Chefen och chefens fru är kineser vars föräldrar bodde i södra Kina från början. Själva har de bott i Vietnam och kom därifrån till Sverige för tjugo år sedan.
Jag har inte hört vad chefen heter, men hans fru heter Lin.
Emellertid tyckte han att fru K äter för mycket friterat för att det ska vara nyttigt, så han skickade med en burk med grönt te, som hon ska dricka till kvällen och som ska dra ur fettet, på ett hemlighetsfullt sätt.
Han funderar på att ha några hälsosamma rätter på sin meny, också. Han påpekade att de tänker på att inte ha för mycket salt och det har jag inte märkt. Jag tycker redan att maten är god, men nu när han sa det, minns jag ju att jag brukar bli så törstig efter att ha ätit på andra ställen.
Han håller på och smakar sig fram till vad man skulle kunna bjuda på för hälsosamt och jag erbjöd mig att smaka nästa gång vi kommer dit.
Han tyckte att det var en bra idé och så skulle vi få det gröna téet till, precis som riktiga kineser. Jag kan erbjuda mig att äta med pinnar också, om det skulle vara så. Inte för att jag får i mig så mycket på det viset och det är inte längre bara tanken som räknas, som Stefan Einhorn säger i sin bok om att vara snäll. Men man kan väl likagärna försöka hänga med på det roliga, när man ändå håller på.
Jag tycker att det är intressant att smaka på olika (ätliga) saker.
Det syns ju.
Jag har ingen favoriträtt, egentligen. Jag brukar be hovmästaren att föreslå sin egen favoriträtt, men det fungerar sällan. De brukar vara som jag, de har ingen.
.jpg)
