Lottas Crocs

Man vaknade upp till strilande regn för hundrade gången.

Nu får jag snart börja jobba. Det är verkligen tråkigt att vara hemma, men jag vet ju inte om jag orkar jobba en hel dag. När vädret är sånt här, har man mer ont i knäna.
.

Man cyklar inte gärna omkring ute och blöter ned byxorna på framsidan av låren. Då blir det riktigt otäckt.

.
Jag sitter hellre och virkar pläd framför tv och tittar på dvd-film; Tom Hanks, Johnny Depp, Jean Rochefort och grabbarna. Det finns ju en och annan riktigt bra skådespelare på film.
.

Jag skaffade dvd:n "Da Vinci Koden" mot bättre vetande och blev positivt överraskad. Ron Howard har lyckats göra en ganska bra film av en dåligt skriven bok, tack vare bra skådespelare. Där har vi till exempel Tom Hanks, Jean Reno, Audrey Tautou och Ian McKellen bland andra, som gör sitt yttersta. Jag känner igen en konstnär när jag ser honom.
Men det är fortfarande en konstig historia. Jag fattar inte vad det är som är så hotfullt. En galen albino-munk i form av Paul Bettanys vackra kropp?

.

I det här vädret gräver man inte gärna i jorden vid Huset heller, även om det skulle behövas lite rensning av ogräs just nu. Jag planterade bladpersilja och vanlig persilja, nu senast. Hela trädgården kommer så småningom att bli full av kryddväxter och rosor om jag får hållas.

.

Får det vara lite marockansk mynta, kanske?..

Att glädja folk

Det ihärdiga regnandet når nya dimensioner. Folk har blivit luttrade på ett nästan otäckt sätt. Det är inte naturkatastrof, men det händer om och om igen att folks källare fylls med vatten, att vägar spolas bort och man sitter i sin roddbåt och fiskar i sin sommarstugeträdgård. Det är irriterande och konstigt.

Jag har varit hos sjukgymnasten K och talat om att det går så bra att cykla. Hon blev glad att jag hade gjort allt som hon hade sagt.
Jag gav väl det vanliga intrycket av att vara en slapp, slö och likgiltig person vid första kontakten. Det är ju det man tror, om man möter någon som ser ut som jag gör. Men jag kan vara förvånansvärt ihärdig, för att inte säga envis, när jag sätter den sidan till.

Jag hade vunnit boken om Såtenäs på auktion på Tradera.com. I stället för att låta säljaren skicka den från Hova, åkte fru K och jag dit för att hämta den.
Mormor bodde ett tag på Såtenäs när hon var liten och hennes pappa var förvaltare där.

Vi fortsatte till Mariestad och åt mat på Kingfisher, den nya indiska restaurangen. Som dessert kan man få en glass som ser ut så här. Det är fråga om pistaschnötter och kardemumma och andra trevliga saker. De öppnar klockan tretton på söndag...

Facit

Jag har fått tag i en person som kan tänka sig att städa ordentligt åt fru K en gång i veckan, utan att dricka kaffe och läsa tidningen inom arbetstiden. Vi ska träffa honom idag klockan elva.

Det är rörigt i luften. Man får huvudvärk om man inte passar sig.
Jag har cyklat fram och tillbaka till KSS några gånger och det går bra. Att ha växlar på cykeln är som att titta i facit. Det går hur lätt som helst...
Igår var jag dessutom tvungen att gå och "titta lite" på Indiskas rea. Kom därifrån med en stor och vacker, mångfärgad lampa i en papperskasse, som skulle passas in i cykelkorgen, tillsammans med ett sortiment av gröna téer. Motvind och regnskurar på vägen hem sänkte inte humöret det allra minsta. Vad nöjd man blir!

Den här sortens buskar fanns i trädgården på Klagstorpsvägen 6, när jag var liten. Jag minns inte vad de kallas, men jag gillar den här nästan konstgjorda, lite genomskinliga, färgen på bären. Troligen är de giftiga.

Medan man färdas omkring i friska luften upplever man omgivningarna på ett nytt sätt: Detta är vanlig, faluröd ladugård vid niotiden på kvällen.

Foto

Visst är det roligt att få vara med, efter alla dessa år?!

(se inlägg "Den Ljuva Tiden" 6 juli) Motsatsen vore ju inte så spännande.

.

Jag tar egentligen med detta foto för att varna klipplystna människor för att gå till vilken frisör som helst! När den här var färdig, i förrgår, undrade han om han tagit för mycket...

Tre millimeter kvar i nacken och en centimeter på hjässan. Jag har längre hår på armarna!

Cyklar, vad annars?

Efter att i några veckor ha cyklat på en liten, liten träningscykel; den är så liten att man ledigt kan stoppa den i en mellanstor resväska; har jag nu varit ute på resa en mil ungefär, med min nya trampcykel av märket Monark. Jag känner mig mycket nöjd, men knäna är lite förvånade.

Jag har inte trampat omkring på cykel i friska luften på de senaste åren eftersom tiden inte räcker till. Man kan inte störta iväg på cykel från jobbet på KSS för att undsätta en gammal förälder i nöd i Skultorp. Även om det finns taxibilar, har det känts bättre att ha sin egen att ta till.

Nu säger kvarvarande förälder att hon nog kan trycka på knappen om det skulle behövas. Fru K trycker på trygghetslarmet en gång varannan dag, ungefär, så hon vet att det inte exploderar och framför allt att hon inte stör någon när hon ringer. Huvudsaken är att hon har lärt känna personalen lite och verkligen känner sig trygg om det nu skulle bära till.

Ovanstående röda Skeppshult är också min. Den kommer från svåger M:s sejour i Gnosjö på den gamla goda tiden. Det är gjord i rostfritt och kan bära upp både mig och fyra elefanter om det skulle behövas. Den står parkerad vid Huset.


Här kommer lite bilder från Spikens fiskeläge där vi var igår och hittade lite roliga saker.

Det är falit i Falköping

Platsen är Huset vid Simsjön

Medan solen kämpar sig fram mellan molnmassorna, sitter fru K och jag på altanen och hantverkar.

Vi lyssnar på fridsam musik från åttiotalet i form av Deep Purple och Pink Floyd. Fru K slumrar till emellanåt. Jag krafsar i jorden då solen är framme, annars får men bara slåss med myggen.

På eftermiddagen for vi till Falköping och provade cykel och köpte fler rundstickor till hantverket. Jag ska ge mig en Monark Jubileumscykel i födelsedagspresent. Jag har varit runt och tittat på lite olika sorter och jag tror att den blir bra.

Jag fyller ju inte förrän sent i höst och då kan ingen människa ha någon glädje av en champagnefärgad cykel, så jag hämtar den hos Racerdepån Fåglum Karlsson på lördag i stället.

I Falköping går man gärna till Falbygdens Ost

Global Warming 2

Regnet fortsätter. Katternas huvuden är alldeles för tunga, de orkar inte lyfta på dem.

Förra dygnet hölls konserter jorden runt för att vi ska stoppa koldioxidutsläppen och därmed stoppa uppvärmningen, så att polarisarna inte smälter och golfströmmen fortsätter att strömma.

Jag vet inte riktigt om det hjälper med konserter. Jag fattar i alla fall inte vad jag skulle kunna göra för att isen inte ska smälta. Jag gillar ju inte ens is.

Ett tag var jag intresserad av berg.

Jag är mycket förtjust i Pyrenéerna och hade en förhoppning att komma till Tibet någon gång, för att titta på Himalaya, inte för att klättra. Men jag har kommit på att det är för kallt.

Någon som har sett filmen "K2"? Man fryser.

Jag råkade ut för en gräslig upplevelse en gång; att på sommaren åka från Rivieran, trettio grader varmt på morgonen, upp i franska Centralmassivet, fem grader på eftermiddagen. Även om La Salette var ett underbart ställe, var det kallt...

Ett experiment

Idag har jag gjort ett experiment.

Jag gick runt hela Axevalla Marknad.

- Jaha, säger någon, vad är det med det då?

- Med det är det att jag har varit hemma och sjukskriven för artros i knälederna sedan mitten av maj månad, men att smärtan nästan har gått över.
.

Efter den här upplevelsen vågar jag räkna med att komma tillbaka till världens bästa jobb på världens bästa sjukhus, i början av augusti, precis som planerat.

Några ögonblicksbilder med regntunga skyar över marknadsknallarna:

- Glädjens med mig, kamrater, jag har inte funnit en borttappad silverpenning, snarare tvärtom, men ett vetenskapligt experiment, som lyckas, är inte fy skam, det heller!

Den Ljuva Tiden

Goddag igen.
Jag försöker lägga till en bild i min profil för att alla ska veta vem jag är, men det går inte. Så jag hoppas att Ni tittar noga här.

Det här fotot kan väl vara trettiofem år gammalt, eller så. Det är bra kvalitet på svartvita bilder.
Ack ja, det var på den tiden då man hade framtiden för sig och inte hade en aning om vad som skulle drabba en. En bild av oskuldsfulla förhoppningar.
Hej och hå.

Det är bättre nu. Man lever ju faktiskt mitt i framtiden!

Tomas

Idag är det Tomas-dagen. Mässan firas i rött.

Man talar om Tomas Tvivlaren, men han var också den som frågade Jesus om vägen:

- Vi vet inte vart du går, hur kan vi då veta vägen? sa han.

Och Jesus svarade förstås:

- Jag är Vägen, Sanningen och Livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

.

Man kan läsa det så kallade Tomasevangeliet om man vill, se länk till höger på sidan. Det är ett gnostiskt evangelium, gnostikerna är de som har hemligheter, de är "utvalda"; bara några få kan omfatta gudsriket, tror de.

Raka motsatsen till katolikerna, som anser att alla är katoliker om de inte har sagt ifrån att de inte är det.

.

Jag har lagt till en länk till Törnekronan i Nôtre Dame och Svepeduken i Turin också.

Och Hubbleteleskopet för den som vill se på himlen.

Törnekronan är ett rep. Den har inga taggar alls. Därför tror jag att den verkligen kan vara autentisk. Ett rep som höll fast taggiga kvistar och grenar på Jesu huvud?

Svepeduken talar för sig själv. Den avbildar någon som har behandlats precis på det speciella sätt som Jesus hanterades när han dog. Man kan inte hitta något färgpigment på den, den är således inte målad.

Det är mycket spännande, men numera spelar det ingen roll för mig om relikerna är autentiska eller ej. De får mig att tänka på vad Gud har gjort för oss människor och det är det viktigaste.