Ledig

Jag tyckte att det var så lämpligt att ta ledigt vecka 44, när alla barn har skollov och alla föräldrar vill ha ledigt. Då kommer jag, som en stor propp och säger att jag måste vara ledig, för jag är så gammal och har så många katter och dessutom kan det hända att jag har ont i knäet ibland. Lika bra att klämma till med vecka 45 också.



Systerson T lägger sista handen vid sitt första verk på målarkursen i Hjo. Om man tittar noga kan man se mitt försök att avbilda Caesars ansikte i bakgrunden. Jag har gjort några stycken, fortfarande porträtt, och jag är ganska nöjd. Men det här med ny utställning tror jag att jag väntar med.

Det är så tvärt emot Konsten, detta att prata om bilderna och kanske sälja dem. Jag får låta någon annan ta hand om det i så fall.



Kusin E fyller 40 i morgon. Han ska få den här, som jag målade med inspiration från Azores-ön Sao Miguel.

"Det är saligare att giva än att taga," talade vi om igår på Undervisningen. - Tycker inte ni att det är roligt att ge bort saker?
Det var ingen som svarade, men förhoppningsvis tänkte de lite.

Men det var egentligen mer fråga om att tala om rättvisa. "Vad helst ni inte har gjort mot dessa mina minsta bröder, det har ni inte gjort mot mig." I Bibeln står det faktiskt uttryckligen att vi ska straffas, om vi inte har gjort något för de fattiga, sjuka och svaga.
Det går inte att få ihop och ingen kan förklara varför vi i den rika världen ska knorva åt oss de fattiga ländernas naturresurser och ge dem vapen som betalning. Eller varför man till exempel ska skicka elektroniksopor, gamla tv-apparater och datorer, till något västafrikanskt land, jag tror det var Nigeria, för att de ska slänga det på sin jordbruksmark. Vi är ju så moraliska och fina i Västerlandet. Vi tar från de fattiga och ger till de rika, det vill säga oss själva.
Och så fortsatte jag att tala jag om den lille mannen med mustaschen, i Tyskland på trettiotalet. - Han tyckte att folk var bättre för att de hade blå ögon, sa jag och såg mig omkring med mina blå. Såg bara ögon i olika nyanser av brunt...
Hej och Hå

Tomtarnas höstparad

Fru K och jag var i faliga Falköping och tittade på tomtar och ost. Vi rekommenderar Tomtens Julspecial, en lagrad grevé...

Det är för tidigt för julmarknad och det luktade fel också. Varken grandoft, pepparkaks- eller hyacintdoft. De kan inte lura mig att det är jul såhär tidigt! Det är alldeles för vackert när solen skiner. Hösten glöder verkligen. Kan man inte få njuta av den i lugn och ro?

Medvetslös

På vardagskvällarna är jag mer eller mindre medvetslös en kvart efter att jag kommit hem från jobbet. Jag misstänker att jag jobbar för mycket i förhållande till vad knäna orkar med.
Men just nu fattas fyra narkossköterskor och det känns ju så fint att kunna göra en insats för "di sjuke". Var det någon som trodde att detta är ett vanligt jobb?
Emellertid måsta jag vänta med att skriva blogg och låta det bli helgens stora begivenhet.

Fru K och jag gjorde en liten visit hos Gengåvan, där man tacksamt tog emot ett gäng dvd-filmer och sålde ett bord till datorn. Just nu sitter jag i fåtöljen vid detsamma, med benen rakt ut.
Gengåvan har hakat på trenden och plockat fram julsakerna i början på oktober. Fru K behövde en vit tomte, som man kunde sätta värmeljus i och några näsdukar. Jag hade lite för dåligt med böcker så jag köpte en Umberto Eco.


Jag blev förresten glatt överraskad av årets val av nobelpristagare i litteratur; Doris Lessing, som jag faktiskt hade läst förut. Hon är någonstans i åttioårsåldern och tyckte att nobelpriset bara var ytterligare en utmärkelse i raden...

Katt vid katt

Jag var på den internationella kattutställningen i Tibro, som funktionär.

Jag gjorde inte för mycket precis, men visade upp mig, pratade med uppfödare och intresserade och passade dessutom på att dricka kaffe och äta lunch.

Är ju medlem i föreningen, bevars.

Jag promenerade omkring hela förmiddagen och lärde mig rasspecifikationer och utställningstekniska detaljer genom att titta på när domarna undersökte katterna, men framåt tvåtiden på eftermiddagen ledsnade knäna.

Idag har jag vågat mig på att använda filmningsfunktionen i digitalkameran. Jag har aldrig filmat förut och det var en spännande upplevelse. Man kan få åtta sekunder film åt gången. Det är otroligt mycket tid, ungefär två andetag.

Så nu är jag hemma igen, med 99 foton, de flesta rörliga bilder (och då menar jag inte film), att organisera i datorn.

Vilken bra idé att skaffa tillgång till Nätet hemifrån. Numera kan man inte titta på bloggar på firmans datorer. De kan innehålla skadligt material, står det som förklaring. Jag trodde nästan att det var mitt senaste inlägg de hade reagerat på, eftersom ordern kom dagen efter, så jag mailade till avdelningens dataansvarige, som inte fattade nånting. Det gjorde inte jag heller, så han fick lov att gå hem och läsa om hösten och fru K:s matvanor.

Att glädja en munk

Den vår de svaga kallar höst.

Det finns de människor som får depressioner på hösten. Det skulle kunna bero på det enkla faktum att det blir mörkare. Man kan väl inte kalla dem svaga. Man borde kalla dem ljusets barn.

Jag älskar hösten.


Helgen ägnade jag delvis åt sträckläsning av Stieg Larssons första bok i Millennium-trilogin "Män som hatar kvinnor". Alla säger att han är så bra. Nåja, jag tycker att det var ännu ett filmmanus i pocketformat. Jag ska inte läsa fler, utan vänta tills filmerna kommer...

Fru K äter gärna friterade räkor med sötsur sås, på restaurang Orient Palace. Det ska öppnas en ny thairestaurang i Xeniahuset, men det krävs mycket för att komma upp i samma klass som OP.

Hur man gläder en munk;
Jag hade beställt tio par svarta sockar till mig, storlek 39-40. Jag fick tio par vita, storlek 44-46. Hur enkelt som helst.