Konst

Ja, det är bra med säkerhet, har jag ju sagt.
Men det är även trevligt att över huvud taget kunna komma in på blogger.com, så att jag kan fortsätta skriva för alla glada människor som läser om mina och fru K:s öden och äventyr.

Jag har ändrat till "normal säkerhet". Jag erkänner.

Igår kväll var det dags för keramikmasker igen. Nu har jag sex stycken och vad jag ska göra med dem får vi väl se. Jag dränkte tre av dem i äcklig, brunröd sörja och la glaspärlor lite här och där, för vidare befordran in i ugnen. Den brunröda glasyren blir brunsvart och matt när den är bränd, lite som Höganäskrusen. Men tar man för tjockt, blir den ljusare och lite mer gråaktig. Glasyren är det mest intressanta med det här. Man har en ganska god chans att påverka formen på leran, men glasyren kan bete sig precis hur som helst. Nästa måndag är det sista kurstillfället vi har och det ska bli skönt, som jag har sagt förut. Det har varit lite för mycket under de senaste veckorna.

Min målning av dr M har torkat så mycket att jag tog med den hit till jobbet idag.

Jag är nöjd med bilden. Jag är nöjd, sedan får andra säga vad som helst.

Jag ska försöka meddela mig med honom på något sätt. Han var här igår och opererade, tror jag, och det innebär att han borde vara på mottagningen idag. Eller på något annat uppdrag.

Vi har ett hundratal personer som jobbar här varje dag; sköterskor och läkare av olika slag; och det brukar bli ungefär femtio operationer per dag. Vi har femton operationssalar, uppdelade på två korridorer. Man går in på sin sal på morgonen och gör sitt pensum och går hem när man slutar för dagen, förhoppningsvis.
Man kan inte se alla arbetskamrater, varje dag, men man kan läsa deras namn...

Tavlan får stå ute hos syster L på preopsalen, så länge.