Vrål

I lördags hade Billingebygdens kattklubb utställning i Falköpings ishall. Lilla Hermine skulle vara med och tävla i klassen "Maja Gräddnos liten och söt". Matte E och hennes dotter kom och hämtade på morgonen och på eftermiddagen skulle jag åka till Falköping och titta på katter och hämta hem lilla snälla Maja Gräddnos. Så var det tänkt.

På förmiddagen hjälpte jag fru K att bära sekretär, sortera småsaker och hitta gamla brev och foton. Hon har ett uppfriskande sätt att tänka: - Dom där umgås jag aldrig med mer och dom där är ju döda, så det hjälper inte att jag har dem på bild...
Någon liten sopsäck blev det, att transportera till Risängen, förutom det som hon eldade i kaminen.
Det kanske inte är så dumt. Bättre att leva nu och här, inte då och där. Jag har massor av meningslösa bilder nere i källaren. Jag ska nog ta vägen om förrådet i kväll, om jag orkar. Man blir lite trött av att gå omkring på trasiga knän.

Jag placerade fru K på Gengåvan ett tag, medan jag flyttade några Klings glasstårtor från Kvantum till Kyrkan. Vi ska fira lite på söndag. Fru K hittade en fin silverram till sin bild från examen i Kommunala Flickskolan, våren 1954. Den ville hon ställa fram och komma ihåg, i stället för att ha den nedpackad.

Framåt eftermiddagen begav vi oss till ishallen i Falköping och träffade på Matte E, som var alldeles uttröttad. Lilla Hermine hade inte tänkt sig att hon skulle vara på utställning och vara instängd i en bur med två andra katter och ha människor omkring sig som tittar och pratar, klappar och petar, så hon hade varit arg; vrålat ilsket mesta tiden och till och med gett Matte E en örfil...
Men hon hade vunnit sin klass "Maja Gräddnos, liten och söt"!!!

När jag kom, höll man på med den sista förevisningen, sedan steg jag fram och samlade in henne och placerade henne närmast hjärtat, drog ihop min jacka och satte mig på en stol, så att hon skulle lugna ner sig. Om en katt kan sägas ha ögonbryn, så hade Hermine arga sådana. Öronen fällda rakt ut. Hon gnällde, stönade och kved för att berätta om hur hemskt det hade varit, medan resten av föreställningen pågick. - Det här gör jag aldrig om, var hennes helt tydliga budskap till alla som förstår kattspråket...
Efter någon halvtimme blev det tystare innanför Mattes jacka.
Man skulle välja ut dagens finaste katt. Det är spännande att se alla vackra raser som finns. Det blev en utsökt blåmaskad liten ragdoll.

Familjen Isberg var med, också. Jag gick fram till dem och hälsade från Diana, som jag köpte av dem för fjorton år sedan, jag har inte träffat dem sedan dess, faktiskt. - Jotack hon mår bra...

Ljus och fin

Och så ropade de på mig från receptionen och sa att jag hade telefon.
Det var Mary Green från Kommunen, som vi hade pratat med i fredags. Hon sa att fru K kunde få den lägenhet på Solvägen, som kusin L hade berättat om.
Jag trodde ju ändå att det fanns någon liten kö, trots allt, men det verkar faktiskt som om vi har en ljus och fin lägenhet på andra våningen med balkong i västerläge, utsikt över berget och Kommunalhusplatsen, från första juni!
Tack så mycket!!

600 grader

Nu sitter jag och stirrar på en tom skärm och kan inte hitta på vad jag ska skriva. Precis som hon som skrev om priset på vatten i Finistère.

Våren har kommit och pollenallergin med den. Jag lider inte så värst. Hosta och nysa kan jag redan och björkarna har gröna musöron. Då ska man klippa rosenbuskar, vilket jag gärna gör. Det är spännande att få reda på hur mycket som har klarat vintern uppe vid Simsjön. Det är kallare där uppe på berget.
I förrgår var jag och tittade på en förbränningstoalett, något som skulle kunna användas i stället för tunnorna, som ska försvinna nästa år. - 600 grader i fyrtio minuter, tar bara två kiloWatt, en persons avfall under en månad ger en deciliter aska... (är det bra eller dåligt, jag har ingen aning)
Jag tänkte först mulltoa, men det lär vara mycket krångel med sådana. Jag tycker att askan låter tilltalande.

Jag har haft en intensiv maildiskussion med olika människor, om min kommande utställning. Det är tur att det är sjuttiofem andra som också ställer ut sina verk i Hjo under Konstrundan i pingst, annars hade jag backat ur vid det här laget. Vi har kommit fram till att jag inte alls behöver släpa omkring på så mycket prylar, som jag trodde. Det räcker med själva konstverken.
I helgen skickade jag ut särskilda inbjudningar till alla dem, som jag har använt som modeller. Det blev sjutton stycken.

Jag har lyckats vinna en auktion på Tradera, som Theodor kommer att uppskatta.

Svåger M har fått ett vikariat som politiskt sakkunnig i Socialdepartementet. Det är någonting att vara stolt över, att ha så duktiga människor omkring sig.

Fru K har ställt sig i kö till servicelägenhet på Solvägen, så snart kanske det finns ett ställe att placera den fantastiska sängen, som bara står och väntar borta på Rixners i Tibro

Frälsningens basuner

Jag fick påskhälsning från Småland igår. R läser också den här bloggen. Vi träffades på evangeliseringsresa till Bretagne år nittonhundrasjuttiotre, tror jag. Då var det mycket som inte hade hänt.
( -Skicka ett vanligt mail till mig, adressen står här ovan, så ska du få min rätta hemadress! )

Den fjärde maj är det tio år sedan jag och Syster K konverterade och blev katoliker. Jag hade tänkt att fira det den dagen och bjuda in några intresserade arbetskamrater/vänner och lite släktingar till den vanliga veckomässan som vi alltid har på fredagar, och lite enklare förtäring efteråt. Men Kyrkoherden tycker att det är mycket bättre att fira det på söndagen, så att hela församlingen kan vara med. Han anser att det är viktigt.

Idag, på Skärtorsdagen, börjar påskfirandet hos oss, med firandet av prästadömets instiftande;
- "gör detta till minne av mig". -
Påsken är den största högtiden under kyrkoåret, Gud offrar sig själv för vår skull.
Vi firar Mässa och gudstjänster varje dag, vid lite olika tidpunkter.
Jag har lovat att sjunga "Exultet" på Påskaftons kväll:
- Höj jubelrop, ni alla himmelens änglar! Sjung lovsång, ni alla Herrens tjänare. Förkunna Konungens seger, ni frälsningens basuner! -

(Bilden av den korsfäste Kristus är målad av Salvador Dalí, en av mina konstnärsförebilder.)

Tänder

Jag krafsar runt i trädgårdarna och njuter av att det blir så fint. Jag gillar verkligen att räfsa, klippa och plantera. Min egen trädgård uppe vid Simsjön är inte mycket att bråka med såhär års. Det ska inte bli några trädgårdsland eller andra tramsigheter.
Det finns de som lever på att odla morötter och de gör det säkert mycket bättre än jag. Dessutom måste odlingarna vattnas och det är oanständigt att hälla ut vatten under heta sommarveckor, bara för att få tillbaka en jordgubbe eller några taniga morotsfingrar.

När jag håller på i trädgården, känner jag knappast att jag har ett knä. När jag däremot sitter inne på operationssalen, eller ännu hellre, när jag går ut med patienten, efter en tretimmarsoperation, då...
På tv har de gjort reklam för glukosamin, som skulle hjälpa mot artros. Det är ju det jag har fått, efter att ha slagit sönder knäleden för några år sedan.
Jag frågade en av ortopederna; en så kallad "korridorkonsultation". Han tyckte att jag kunde prova. Hans fru, som är veterinär, hade provat det på hundar och där hade det faktiskt fungerat. Hundar får ju ingen placeboeffekt, så han trodde att det kunde vara bra för människor också.
- Det är ju inget farligt...
Man ska bara inte ta glukosamin om man är allergisk mot skaldjur.

Fru K sitter inne i sin länstol och tittar på solskenet ute i trädgården och känner sig instängd. Hon var hos tandläkaren i onsdags och fick två tänder utdragna, den ena var mycket besvärlig. Hon vill inte gå ut för då måste man andas genom munnen och då känns det otäckt, där det fattas tänder. Hon är blåmärkt och fin på halsen.
Tandläkare A och hennes man röntgenläkare R kom promenerande på vägen utanför, i lördags eftermiddag. Hon kom fram på grusgången och ville veta hur det hade gått med fru K.
En tandläkare, som gör hembesök, det är kvalité!

Jag har beställt lite arbete av min syster till utställningen. Hon har aktiverat sin firma igen och behöver uppdrag. Det går snabbt och smidigt för henne. (se "evalution" här till höger!)
Igår var jag i kontakt med E-L på Ateljéföreningen Ockra, som håller i Konstrundan och hörde mig för om vilken dag det kunde vara lämpligt att annonsera.
E-L sa att det fanns sjuttiosex (76) utställare i år.
Då kan man gömma sig i mängden. Det är bra.