Att sälja hus...

Farbror P har flyttat till Skaraborgs Läns Sjukhem och stortrivs där.
Eftersom han inte har någon pension att tala om, måste förstås huset säljas, för att han ska kunna klara hyran och någon enstaka förlustelse. Dessutom är det onödigt att ett snyggt och bra hus står tomt mitt i Skultorp.

Visserligen är det byggt 1969, då när man var tvungen att sälja släktgården Sjöbolet i Havstena till "stan", för att Havstenas bostadsområde skulle utvidgas och bli Lillegården.


Jag bodde där ett tag. På Lillegården. - Precis där svinhuset låg! - tyckte Herr K.
Det var han som for runt och letade lägenhet åt mig när jag skulle flytta tillbaka från Skåne. Utsikten från min balkong var densamma som han och hans bror S hade från sitt rum på övervåningen på Sjöbolet. Han passade på att tapetsera också, innan jag hann se härligheten. Och det blev bra, jag bodde där i elva år...




Kusinerna kommer att få ärva inventarierna så småningom och då var det lika bra att vi delar upp och tar hem dem redan nu, i stället för att magasinera dem i väntan på framtiden.

Faster (hon hette bara Faster) hade sparat bilder på oss och här är jag i olika utveckligsstadier. På den första bilden är jag kanske tre år och här är hon själv med, plockandes blommor.
.

.

På ateljéfotot är jag tio-elva år och har framtiden för mig och skulle kunnat utveckla de elakare dragen, som finns där; om jag inte hade varit så feg.

Det sista visar en förhoppningsfull tonåring, som just har fått klart för sig att livet inte bara är en lek, utan även en dans på rosor.

Och det är det ju...

Vår vår.

Jag var på jobbet idag och berättade att jag lever. Man blir mycket pigg av att träffa alla snälla människor, sådär på en gång.
Välkommen, nytillkomne läsare!!

Vid Simsjön strålar vårsolen obekymrat vidare. Det är fjorton-femton grader.

Vättervattnet är påsläppt i ledningen vid tomtgränsen och toaburkarna utdelade, så nu kan man faktiskt flytta dit om man vill.

Förra sommarens stora förändring i Huset var inrättandet av solvärmt sovrum i stället för veranda. Nu finns det en ordentlig säng, om det skulle vara så att man känner för att stanna kvar. Resten av Huset har värmeelement. Det finns kylskåp och spis och vattenkokare (den senare är det viktigaste).

Jag har laddat upp med olika drycker och mer eller mindre glutenfritt "kaffebröd", så det går att ta emot gäster som inte har alltför stora pretentioner.


Jag satt under körsbärsträdet en liten stund, läste en lagom menlös deckare och drack apelsinjuice. Man får inte sitta för länge för då bränner man sin ovana, bleka hy.

Var det sommaren, nu då?
Jag har för mig att det var så förra året; två dagar solsken i maj och resten regn.




Jag hade en nära-döden-upplevelse igår, förresten.
Jag råkade slå på TV och Äntligen Hemma med både Martin Timell och Ernst i samma vardagsrum.

Kattutställning i Mariestad

Med Billingebygdens Kattklubb

Barnatro

Är det någon som har räknat efter?
Jag var och hämtade ytterligare en laddning penicillin på Apoteket Tranan, för säkerhets skull. Det blir en hel massa penicillin.
.
Igår skulle Fru K på återbesök till Ögon klockan 13.30 och jag skulle till Infektion klockan 13.00, så Systerdotter R var snäll och följde med Mormor. Operationerna har alltså lyckats så pass bra att Fru K kan klara sig med bara läsglasögon nr 2.50 hädanefter.
.
Vi åkte genast till Rusta och inhandlade två par läsglasögon á femton kronor. Herr K gläder sig i sin himmel.
.
Själv blev jag sjukskriven ytterligare en månad!
Men hittar de något jobb jag kan göra, där man inte har patientkontakt, så kan jag naturligtvis göra det. Ge mig en dator och skrivjobb, till exempel.
Narkossystrarna gör ju mest konsthantverk. Men jag är faktiskt leg. sjuksköterska också. De ringer efter mig om de hittar på något.
.
Dagens planta i Simsjön var Rysk Martorn. En torr pinne med lite gula trådar i änden att nedgräva i jord och vattna så det står härliga till.
Det krävs en hel del barnatro också. Den där pinnen såg väldigt död ut.

Utställning på Medborgarskolan

Simsjön

Man kan köpa grannens hus vid Simsjön! Gör det.

Svensk Fastighetsförmedling säljer detta förnämliga hus åt en familj som har en stor svart hund och två små barn.

Så får man tänka lite själv, där...

.

Mitt hus syns i bakgrunden. Det är inte alls så lyxigt som grannens, men ändå.

Dessutom kan man se nästa grannes fantastiska trädkoja.

.

Jag har förstås inspekterat växtligheten lite, i min 495 kvadratmeter stora trädgård. Jag tror minsann att Reine Claude tänker sätta löv på våren i år.

Det var det första trädet jag någonsin planterat och hon har stått och väntat i två år, nu. Tänk om det till och med blir en blomma eller två! Ruskigt spännande.

Min syster E har fått ett vikariat!! Rejoice!

Blott blått

Med högerhanden inpackad i kompresser, tejp, tubgas, plasthandske och Fasters ljusbruna fingervante, har jag idkat lite jordbruk.

Hur är det nu;

om blåsippan ute i Billingebackarna står, kan man väl flytta på dom från en backe till en annan?!

.

De är ju så fridlysta, menar jag.

.

Herr K och jag skickade en av hans Anemone Hepatica till USA, till en konstnärlig brevvän som jag hade en gång.

- Plant it on the north side of a stone, tyckte Herr K, han som gick sex år i skola och lärde sig tolka mellan engelska och tyska på egen hand, för att det var så roligt.

Det var intressant att sitta och lösa korsord med honom på söndagseftermiddagarna. Han var intresserad av allting.

.

Fru K lät operera sitt öga nummer två, för grå starr igår. Det går bättre den här gången, tror jag. Hon har inte så väldigt ont.

Jobb, anyone?

Ni glömmer väl inte att läsa Marias Blogg II



Jag har utnyttjat vädret och varit och grävt ned några utblommade småpåskliljor uppe vid Huset. Jag tycker faktiskt bättre om de små "Tête-à-tête" än om vanliga påskliljor. Jag har alltid tyckt att vanliga påsk- och pingstliljor ser ut som slarvigt vikta servetter. Bara skräpigt.


Det ringde en människa för en stund sedan och undrade vilken klass jag gick i , i Vasaskolan 1973. Hon presenterade sig och undrade om jag hade gått i samma klass som hon. Antingen har jag ett fruktansvärt dåligt minne eller så har jag gjort en psykologisk kullerbytta och aktivt glömt bort hela grundskolans högstadium. Lite lagom oartigt lät jag unslippa mig att jag inte tänkte gå på klassfesten och då skyndade hon sig att avsluta samtalet.

Jag är verkligen inte intresserad av vad som hänt okända människor de senaste trettiofem åren, ursäkta mig.


Är det någon som har ett jobb över till min syster?