Nyår

Gott nytt år alla människor!

Ett självklart stilleben från köksbordet.

Och här är äntligen ett färdigt projekt, som jag har hittat på själv, med inspiration från de franska brume-schalarna.

Jag har ägnat mig åt Kulturen och hamnade på en ofrivillig grötfest igår.

.
- Hur kan man råka hamna på en grötfest, frågar Vän av Ordning. Jo det går bra om fru K vill gå och höra på sångarduo och man inte hinner läsa hela annonsen själv. Vi träffade många gamla skultorpare och fru K hade nog ganska trevligt.
.
Vi åt förresten ingen gröt utan tittade bara på.
Varför äter folk risgrynsgröt vid den här tiden på året, om de aldrig gör det annars?

(Fru K och jag hamnade i tv4 Skaraborgs reportage om nedläggningen av Skövde Nyheter, där de följde reportrarna på deras sista uppdrag; att rapportera från densamma grötfesten. Vi syntes minst fem sekunder i rutan. )

Idag var det nyårsbön i Hagelbergs Kyrka och man fick bland annat njuta av mycket vackert orgelspel i medeltida kyrkorum

.

"...And to all a good night..." utan grannar som tar nyårsafton till intäkt för att spela musik på högsta volym. Det låter verkligen som om det är inne i min lägenhet. Men man måste ju bjuda till och vara generös, visa hänsyn och respektera andras behov av oljud, eller hur det var.
(Ljudet pågick mellan nitton och trettio och noll ett noll noll, ungefär.)

Frukt

Nu har jag kommit på det. Mina filmer är alldeles för långa. Man kan bara lägga upp 10,0MB om man ska skicka dem i ett mail och jag antar att det är samma sak med bloggen.

Idag har jag hittat ökenblomman, "fleur des prairies", som skriver om stickning på franska. Jag tycker att det är så otroligt att lilla jag kan förstå, men om man nu har språkkänsla, så kanske man får acceptera att något har fastnat under alla dessa år.

.

Fru K och jag frekventerar olika typer av restauranger som synes. Wienerschnitzeln var som ett landskap att ta sig igenom och Mcdonalds hamburgare var nystekt och jättegod.

Nu är det nog dags för lite fruktdiet, igen. Det rensar systemet, med hjälp av lite grönt te. Men bevare oss för svenska äpplen, som besprutas med förbjudna medel på självaste Österlen...

Nu är Han här

Julafton firades i Hjo med förnämlig hemlagad mat, handrullade mozartkulor och Kalle på tv, stappliga rim och golvet över med julklappspapper och så lite sång. Och så julevangeliet, precis som vanligt. Vi sjunger rätt bra i vår familj, med fantastiskt pianoackompanjemang av systerdottersambo E, den musikaliska mångkamparen.

Jag har kommit på att det går att filma med min förtjusande lilla canon ixus, man kan höra och se bra i datorn, men det går tyvärr inte att lägga upp filmerna på bloggen.

Ni får gissa hur vackert det lät när ovan nämnda sambo E spelade Leonard Cohens "Hallelujah" på min önskan.

Jag har inte hört den svenska texten, som tydligen är skriven som en julsång av Jöback. Jag kan tänka mig att han kan skriva vackra texter. Han verkar poetisk...

Juldagsmorgonen glimmade så småningom med fyra värmegrader och duggregn, utan vare sig midnattsmässa eller julotta åt mitt håll. Men det verkar som om Han är här i alla fall.

Dan före dan

I stället för julbord ägnade vi dagen åt Wallermans på Mariestadsvägen och smaskade i oss grillat lamm och blue marlin bland annat.

Man sitter på verandan trots att det är vinter med lite snö på marken, precis lagom för min smak. Det blir bara lite ljusare...

I morgon kommer Han.

Några bilder

.

Detta är mina bästa arbetsskor, som kostade 40:- på second hand i Falköping (oanvända förstås). Man kan även få sandaler med avgjutningar av sina egna fötter på Ortopedtekniska verkstaden. Det kostar lite mer än 40:-, men man går inte lika bra i dem!

Jag har fått många fina julkort per post och per mail men det bästa är nog detta härliga dubbelporträtt av systerdotter R med bihang!
Mycket bra karikatyrer, man känner igen dem direkt! Är det systerson T som ligger bakom?

Eftersom jag även idag vaknade helt okristligt tidigt, (halv fyra, alltså) har jag äntligen lyckats slå in några mycket små paket. Vi skulle ju inte ha några julklappar, men jag hade redan några. De får delas ut en annan dag, helt enkelt. I morgon till exempel.

Jag har även ägnat mig åt räkningarna, som ska skrivas och skickas per post. Jag har inte anammat Internetbanken, faktiskt, även om det är "hur enkelt som helst". Det blir väl det en vacker dag i alla fall, men än så länge skriver jag för hand och skickar med snigelposten.

Däremot handlar jag gärna på Nätet och betalar med faktura på det här viset.

Jag har just fått hem två stycken Kaffe Fassett-böcker från olika antikvariat (var god se länkarna till höger). Det går snabbt och smidigt och man får inte med sig annat än det man hade tänkt sig från början.

Å andra sidan, får man inte med sig annat än det man hade tänkt sig från början. Den största tjusningen med "fysiska" antikvariat är ju att man hittar saker...

Jag vill även dela med mig av några kulinariska upplevelser.


Detta är thailändsk risgrynsgröt hos Thai-thai








och här står det svensk glögg hos syster K förra söndagen.

Julkul.

Mörker, skönt!

Årets kortaste dag, Midvintersolståndet, och man kan inte sova längre än till halv fyra på morgonen.

Man är sömnig hela dagarna, men sover inte på nätterna. Mystiskt.

Det går att se Azorerna så bra på den här natt-och-dag- bilden, som jag har hämtat från Nätet. Jag var där en gång. Mycket fascinerande.

Stockholm 15/12

Nu har jag varit på min födelsedagsresa till Huvudstaden. Jag åkte i första klass med X 2000 och var framme strax före tolv. Träffade därstädes Kusin E och tillbringade en behaglig eftermiddag, först ätandes brunch på Cadierbaren på Grand Hotel (där de för övrigt började med att tala engelska med oss) med utsikt över Slottet.

"Rökt lax med avrugacaviar och chèvrecrème", samt "Halstrad röding med kräfthollandaise" för mig och "Grillad ryggbiff med rökt sidfläsk, pärllök och kantarellsmör" för Kusin E.

Sedan tog vi oss till Storkyrkan, där det var Julkonsert med Storkyrkans olika körer, en baryton vid namn Fredriksson, som ärligt talat såg ut som en tandläkare, men sjunga kunde han. Och så Frälsningsarméns musikkår från Södertälje. - Aaah; musik, musik...

Mattias Wager spelade orgel. Vilken orgel!! Vilket orgelspel!!

Helt underbar vacker körsång, också. Akustiken är mycket bra i Storkyrkan, men man ser inte särskilt mycket på grund av alla pelare. Ingen kunde se alla de medverkande på en gång.

Sedan blev det en liten, liten promenad, lagom för mina knän, med utsikt över Stadshuset i vinterdis.

Och en kopp kaffe på en glittrande illuminerad Drottninggata.

Sedan stod tåget på spår tio och det var dags att åka hem. Två timmar tar det med X2000.

Jag är för gammal för att åka med något annat. Detta skall hädanefter bliva min musik; konserter, snabbtåget och första klass!

Mycket lyxig dag; Tack alla!

Jobb igen

Min syster E har fått jobb; Hurra hurra!!

Luciavibbar

Jag kom just innanför dörren efter att ha varit på den årliga julkonserten med olika körer i Sankta Helena.

Musik är bra för julstämningen. Jag var ju själv med i altstämman förr i tiden och vrålade -O HELLLGA NAAATT- och -HERRAN SEEEBAOT, HAN ÄR ÄÄÄRONES KOOOONUNG-. Det är gammalt och vant. Ungefär vartannat år var man förkyld och kunde inte vråla. Då var det inget kul.

Nu har jag inte så mycket kör runt omkring mig, så då får man gå och hälsa på och lyssna på andra.

Det är samma gamla trygga sånger och någon enstaka ny; Leonard Cohens "Hallelujah", till exempel. Den hörde jag första gången i ett pratprogram på tv med fyra norska gossar som satt djupt nedsjunkna i fåtöljer och plötsligt satte igång att sjunga i stämmor, så att skinnet kryllade sig på ryggen.

Det händer inte så ofta att man upplever sånt. Paul Potts' första framträdande i engelska "Idol" kanske kan nämnas i sammanhanget.

Jag är lite fundersam när det gäller den urgamla svenska traditionen att fira det förhållandevis okända katolska helgonet Lucia från Sicilien, här i landet. I stället för Lusse.

Vi har visst gjort det sedan början av nittonhundratalet.

Vi vill tända ljus i vintermörkret och det passade så bra med en ljusbringerska.

Okej, då. Låt de små barnen klä sig i vitt och tända sina ljus, men blanda inte in den stackars bländade Lucia från Syrakusa. Tala hellre om att det rör sig om Ljuset; Kristi födelse eller solens återkomst, vilket som ligger närmast hjärtat.

Bank

Jag var och gjorde en bankaffär igår.
Jag hade vunnit en traderaauktion och gick till vederbörande bank, Nordea i detta fallet, för att sätta in pengarna, 60:-, på säljarens konto.
Jätteglad för att de har öppet ända till klockan sex, annars vet jag inte hur man skulle kunna organisera bankaffärer. Man tar ju knappast ledigt från jobbet för att åka in till stan och betala 60:-...
Men de hanterar inte kontanter efter klockan tre!
Och man kan inte betala med kort!
Då går man ut ur banken, runt hörnet och tar ut hundra kronor ur automaten, går in i blomsterhandeln strax intill och växlar till fem tjugor och går tillbaka till banken och lämnar sina sextio, med ett inbetalningskort. Den vänliga bankkassörskan lovar att sätta in dem på kontot nästa dag, bara hon kan öppna kassan igen.
Undras om hon har en liten låda där bakom disken, med lösa pengar liggande "till imorgon".
Vad har man en bank till? Om man inte kan hantera pengar där, menar jag.

December

Jaha, då var det slut på novembermörkret och alla måste tända ljus och fira jul och hänga upp strumpor och få massor av julklappar.

Jag tror att jag yrar lite. I torsdags var jag med mina knän hos en specialist, som talade om att jag inte alls skulle opereras utan snarare ha andra mediciner, så skulle det bli så bra så. Jag tackar så mycket, förstås.
Jag är inte särskilt orolig inför operationer, om de verkligen är meningsfulla, men kvinnorna lever länge i vår släkt, och utsikten att vara tvungen att låta operera samma knä flera gånger är inte tilltalande.


Vi hade avslutning på målarkursen i veckan.

Igår var det julmarknader i Tidaholm och Hjo bland annat. Regn, blåst, +5 grader och allmänt ruskväder och i Hjo skulle folk bada i Vättern. Det är intressant vad man kan få för sig att göra.

Jag köpte bärnsten i Fridhem och kogardiner på Röda Korset. Allt är till mig. Jag älskar den mystiska glansen i bärnstenen, den stelnade kådan, en verklig naturprodukt. Den liknar varm honung.
På väg till Hjo lyckades jag ta en bild av ett hus vid Tidan, som jag alltid tittar särskilt på, när jag åker den vägen. Det ser så sagoaktigt ut. Men gamla hus är gamla hus. Nya hus är smartare att bo i, tycker jag. Det är en smaksak.



Jag är lite förtjust i Tidaholm, faktiskt. Vilsamt ställe. De hade restaurerat sin kyrka och invigt densamma förra söndagen. Kyrkovaktmästaren gick där och pysslade inför första advent och en försiktig julstämning började krypa på mig. Jag har annars lite svårt för julen.

De sista jularna som Pappa levde, tillbringades mer eller mindre på sjukhuset eller med mer och mer hysteriska julförberedelser, korv-, senaps- och sillsalladstillverkning och annat oumbärligt, som man bara måste göra. Tillagning av alldeles för mycket mat, som herr och fru K och därmed även undertecknad, fick hålla på med i flera veckor; före i form av råvara och efter i form av lådor, kastruller och paket utspridda i alla tillgängliga utrymmen. Julklappar, julgranar, yxor, ljusslingor...
Jag tyckte om att vara bortrest över julen för två år sedan. Jag ska göra det igen.

Så småningom måste man väl slå in några enstaka julklappar. Jag bär icke in några träd i lägenheten för mina inneboendes höga nöjes skull! En liten stjärna och en liten ljusstake i fönstret, kanske.