Medelhavssjal

"...en timme efter jul har dagen förlängt sig en hel vecka..." brukade alltid herr K säga.

Klockan nio på morgonen är det ljust igen, men bara svart och vitt.

Jag tror att det kan vara det som gör att man blir så trött under vintern.
Frånvaron av färg.

.

Snön har bestämt sig för att stanna, så nu är det bara att köra på, rakt igenom vintern.

Tre månader utan färg. Februari är kallast. Mars är värst, smutsigast.
.
Mina snöskottardagar är över, så jag skulle kunna njuta av vintern med tedrickning och en god bok framför den tystade tvn. Men man är som en pavlovhund. Obehagskänslan sitter i bakhuvudet och jag blir genast kall om fötterna, när jag ser att det börjar snöa.

.

När jag bodde i det gamla huset; som nu sakta men säkert håller på att rasa ihop; kunde man, om det snöade på kvällen, förbereda sig på att vakna klockan tre på morgonen nästa dag.

Då kom nämligen Snösvängen utanför. På tre sidor av trädgården går allmänna vägar.

Hade jag inte haft så bråttom att flytta ut till Skultorp, hade jag kanske kunnat tänka mig för och räkna ut ett och annat.

Men då var det ju så bra att vara nära och kunna rusa iväg till Basvägen på morgonen och skotta för att taxin skulle komma fram om det hade kommit snö; måndag, onsdag eller fredag, när herr K skulle iväg på dialys...

.

Saker och ting förändrar sig. Ibland är det tråkigt, men det kan vara bra också.

.

När jag flyttade till min nuvarande lägenhet, ramlade jag framstupa i trappan, fullastad med kassar och paket, och slog sönder knäet. Det var ju inte så bra, förstås.

Det var därför det gick så snabbt att drabbas av artros.

Men hellre bär den late ihjäl sig, än går två gånger!

.

"Jag föddes inte lat," stod det i en tidning, "jag var lat redan som foster."