Frälsningens basuner

Jag fick påskhälsning från Småland igår. R läser också den här bloggen. Vi träffades på evangeliseringsresa till Bretagne år nittonhundrasjuttiotre, tror jag. Då var det mycket som inte hade hänt.
( -Skicka ett vanligt mail till mig, adressen står här ovan, så ska du få min rätta hemadress! )

Den fjärde maj är det tio år sedan jag och Syster K konverterade och blev katoliker. Jag hade tänkt att fira det den dagen och bjuda in några intresserade arbetskamrater/vänner och lite släktingar till den vanliga veckomässan som vi alltid har på fredagar, och lite enklare förtäring efteråt. Men Kyrkoherden tycker att det är mycket bättre att fira det på söndagen, så att hela församlingen kan vara med. Han anser att det är viktigt.

Idag, på Skärtorsdagen, börjar påskfirandet hos oss, med firandet av prästadömets instiftande;
- "gör detta till minne av mig". -
Påsken är den största högtiden under kyrkoåret, Gud offrar sig själv för vår skull.
Vi firar Mässa och gudstjänster varje dag, vid lite olika tidpunkter.
Jag har lovat att sjunga "Exultet" på Påskaftons kväll:
- Höj jubelrop, ni alla himmelens änglar! Sjung lovsång, ni alla Herrens tjänare. Förkunna Konungens seger, ni frälsningens basuner! -

(Bilden av den korsfäste Kristus är målad av Salvador Dalí, en av mina konstnärsförebilder.)