Mulltoa

Jag började jobba klockan nio igår och hann innan dess med att åka upp till Söakullen ovanför Häggum, där syster E har stuga, för att inspektera förödelsen åt henne. Det var lite gryning, med sydlig snöstorm, när jag började min färd, men det blir ju ljusare, som bekant.
- Dagen reser sig, säger de i Frankrike. Men helst på franska, då.
Det ska bli trevligt när det inte är mörkt när man går till och från jobbet, längre.

Husen står emellertid kvar, men det finns några granar, som inte orkade med mer. Man måste nog såga lite, eftersom folk ibland får för sig att de ska åka på en liten väg, som går tvärs igenom ägorna. Annars är vägen upp till Söakullen väldigt mycket skogsväg med djupa diken på var sida och jag tycker inte om att köra på den. Man gör det inte för att det är kul, så att säga.

Jag håller på och informerar mig om mulltoa och annat spännande. Jag måste hitta på något till Huset nästa år och just mulltoa verkar vara en hyfsat bra lösning. Det blir fler och fler som bygger vid Simsjön och de gräver och donar med septiktankar och annat. Någon hade köpt på sig hela skogen öster om sjön och planerar för att bygga småhus. Jag tror inte att det blir så just nu, men det kommer väl andra tider.