Koppartrans

Som omväxling är klockan "slutedax".
Jag är riktigt nöjd med den här dagen, också. Jag ska berätta om den, som omväxling:

Jag började jobba klockan nio i morse.
Innan dess var jag och fick ett nytt torkarblad på bakrutan. Jag åkte till den Shellmacken som ligger vid infarten till Hentorp, om det är någon som blir inspirerad. Gamla skövdebor (>60) vet var jag menar om jag säger "gamla Koppartrans".
Jag försökte få bytt alla torkarbladen på Statoil i Skultorp, men det var så svårt och besvärligt klockan halv elva på juldagen, så det blev bara vindrutan vid det tillfället. Då behöver man ju inte besvära igen, eftersom det finns många bensinstationer.

När jag kom till jobbet, hade vi inte mycket på programmet, men efter en halvtimme hördes ett hojtande från Akuten via personsökarna: - Det kommer en aorta!
Med det menas en patient som plötsligt fått ont i magen på grund av att stora kroppspulsådern har brustit. Då är det bråttom. Jag tror att chansen att patienten klarar sig är ungefär 50/50.
Det händer ett par gånger i månaden att det kommer en sådan patient, men eftersom vi är ungefär fyrtio narkossköterskor, har jag lyckats slippa undan i många år.
Nu var det i alla fall min tur.

Den här gången gick det mycket bra, åtminstone så långt jag vet. Vi började med en datortomografi vid halv tio, borta på Röntgen och sen fortsatte vi inne på Operation och efter den inledande halvtimmens adrenalinpåslag hos personalen, då operatörerna letar fram ett bra ställe att sätta klämma på aorta, fortskred operationen planenligt i lugn och ro, tills det var dags att hänga med, när man släppte på blodcirkulationen i benen igen. Blodtrycket sjunker då, nämligen.

Vi var färdiga vid tvåtiden och patienten hade vaknat och mådde bra vid halv fyra. Det vill säga att jag ansåg att han mådde bra, men han kanske inte tycker det själv.
Vi var naturligtvis instängda hela tiden, det är viktigt med steriliteten. Man blir inte avlöst för kaffe och lunch och så, utan får klara sig ändå, med lite saft och glada tillrop.
Men efteråt kan man vara lite mör. Man gör inte många knop tills man får gå hem.
Men när det går så här bra, då spelar det inte så stor roll.

Det är fantastiskt att vara med och se vad man kan göra. Det är fortfarande lika intressant, efter tjugo år. Den dag det inte är intressant längre, ska jag sluta jobba här.