För fort

Nyårsintentionen att inte stressa fungerar bra. Jag måste tänka på det varje morgon, men det är förhållandevis lätt att vara "lat", om man ställer in sig på rätt våglängd.
Man ska ju tänka på att de andra också ska ha något att göra!

Idag har jag skrivit en liten löjlig insändare om halkan. Den kommer väl in i sla i morgon, eller så. Jag fattar ju inte varför folk får så bråttom, så fort de sätter sig bakom ratten.
Plötsligt upptäckte jag att jag har haft körkortet i trettio år och jag har faktiskt aldrig råkat ut för något värre än en dramatisk tjällossning, där jag fick en lerig bil, men dock tog mig fram, samt ett smalt knäppe i Fiskebäckskil, där jag hade en halv centimeter till godo, men även där lyckades glida igenom utan fysiska men. Man sitter och flämtar en stund efteråt, med hjärtat i halsgropen, förstås.
Det har över huvud taget inte haft med farten att göra. Jag kan köra för fort, men det känns lite meningslöst; det är bättre att komma fram än att inte komma alls.