som en gris

Igår gjorde jag inte min kateketiska plikt och åkte till kyrkan för att undervisa barnen. Räddningstjänsten hade utfärdat varningar för att gå ut, på grund av storm/orkan.
Det var riktigt konstigt. Man skulle sitta inne och vänta tills det blåst färdigt.
Jag ringde till Br J och han skulle ta hand om dem som eventuellt dök upp. Jag hoppas att det inte var så många som gick dit. Med stormar är det ju så att man kan få saker i huvudet, det är mer sällan man blåser iväg själv.

Jag vågade mig ut fram på eftermiddagen och gick till affärn för att skaffa lite förnödenheter. Men föremål lossade från byggnader och grenar från träden flög fortfarande omkring i luften. Jag tog mig vidare till fru K, där jag, efter att ha gömt bilen i lä från huset, hällde upp vatten i hinkar och tog en överblick över stearinljusen i fall det skulle bli strömavbrott.
Sen satt vi och tittade på reprisen av På Spåret och kom på både Mariestad och Heraklion, trots att det svartnade några gånger.

Massor av folk är fortfarande utan ström och telefon.

Under natten har det varit kav lugnt och jag har haft fönstret öppet och åter igen sovit som en gris. Ni vet väl hur grisarna sover? Det packar ihop sig flera stycken, i trånga utrymmen, till exempel mattråget och är nästan omöjliga att väcka. Snarkar.
Precis som jag och katterna, alltså.


Mycket få människor lever idag - de flesta förbereder sig för att leva i morgon. Jonathan Swift