Måla

Vi målar och målar.
På hösten tycker vi särskilt mycket om att måla i orange och rött.
Jag målar pumpor.
Jag målar arbetskamrater, som vistas i ett gyllene skimmer på operationssalarna.

En av kamraterna hade frimodigt lämnat in ett bidrag till Skaraborgssalongen och fått sitt refuseringsbrev innan hon kom till kursen igår kväll. Hon hade fortfarande tårar i ögonen.
Varför utsätter man sig för något sådant?
Om jag är nöjd med det jag målar, är det tillräckligt för mig. Vill andra titta, så varsågod.
Men jag ber inte om kritik från någon annan än IMB.
Hon vet nämligen vad hon talar om och hennes kritik leder till utveckling och inte till tårar. Det kallas visst konstruktiv kritik...

Jag hörde om en årskalender med bilder på mindre påklädda bönder, som säljs genom tidningen Land och nu har jag snubblat över en till, med lättklädda härjedalningar.
(Man kan beställa den senare för det facila priset av 100:- plus frakt se vidare http://www.ranningsvallen.se/.)
Men jag vet inte om jag vill ha en sån kalender på väggen och titta på lättklädda bönder eller härjedalingar. Jag är inte så förtjust i tanken att folk säljer sina kroppar, vare sig det är till välgörande ändamål eller för att de ska få ihop till mat till sina barn. De flesta tycker väl att det är en oförarglig kul grej, förstås.