Strålande advent

Det är på Första Advent som jag saknar "svenskarna". Svenskar sjunger på Första Advent.
Det sjungs inte särskilt mycket i Katolska Kyrkan. Folk kommer från många olika länder och försöker delta i Mässan på svenska. Förutom att tampas med språket, önskar jag att de ska sjunga mina gamla vanliga adventssånger, på det gamla vanliga sättet.

Men jag saknar det vanliga orgelbrusande ackompanjemanget till hosiannasången. Jag saknar blandade körens dalamelodi i Bereden väg. Jag saknar Gå Sion din konung.
Det hjälper inte att gå till Pingstkyrkan, för inget är nämligen längre som det var.
Denna sjukdom kallas nostalgi. Om man därtill lägger en lagom dos vinterdepression, blir det en besk coctail.

Jag hade ju tänkt att inte fira jul. Hoppa över pepparkakor, knäck och julskinka; julbordet över huvud taget och i stället sitta på en pittoresk restaurang vid hamnen i Funchal och äta grillspett och dricka något trevligt till. Blommorna skulle dofta på buskar och träd runt omkring och palmerna skulle rassla och det skulle vara runt tjugo grader varmt. Som förra julen, alltså. Jag tycker om traditioner...

Det blir inte alltid som man tror, men jag har ledigt en vecka i alla fall. Jag har jobbat från morgon till kväll, dag ut och dag in sedan semestern i somras, så jag har ju rätt att vara utsjasad!

Fru K och jag var i Tidaholm på julmarknad i lördags. Jag får försöka roa henne lite, också.
Hon har svårt att ta sig för att gå utanför dörren. Hon kan ringa efter färdtjänst och åka iväg någonstans och väl hon kommer dit har hon trevligt. Men hon kan inte komma på det själv.
Vi kom hem med en kasse av linne tryckt med möss och tre garnhärvor, ett par hemstickade vantar från Estland. Två påsar skaftöskorpor och sjutton grillkorvar från bröderna Andersson på St Bjurum. Vi försökte äta julbuffé, men det var för mycket folk, så det blev pizzeria Venezia i stället. Grekisk pizza (!)

Jag undrar om det finns någon enda restaurang öppen i Sverige, på julafton?