Mellan elva och ett

Medan jag väntar, kan jag skriva några ord.
Det kommer nya narkossköterskor, som ska lära sig och då får man inte vara inne hos patienten, för då gör man för mycket. Man gör saker, nästan omedvetet och det kan man bara lära sig om man får pilla lite själv. Därför sitter man utanför och väntar.

I måndags var jag hos en massageterapeut som hette Lena Persson. Hon har sitt lilla krypin i Frissotekets lokaler på Commerce. Hon var verkligen duktig. Jag var den mest välknådade jäsdeg när hon var färdig med mig. Man blir yr i huvudet och lätt förvirrad också, när alla kemiska ämnen släpper taget och far iväg ut i blodbanan. Jag lyckades ta mig hem och sov den oskyldiges sömn hela natten, som omväxling.

Jag har lovat att sjunga på en begravning på fredag. Det är pappan till en av kollegerna, som har dött och då önskar familjen att jag ska sjunga, och så sjunger jag, förstås.
Ett hedersuppdrag. Hon ville ha Amazing Grace och Jag är Främling och det ska jag väl kunna åstadkomma med förnämlig hjälp av kantorn Kristina Stridsborg.
Jag ska hit och jobba lite först, bara. Begravningen är klockan tolv och jag fick ledigt mellan elva och ett. Det känns fint att vara behövd...