Ljus

Jag har satt ljusstakar i fönstren. Det är en månad för tidigt enligt tidtabellen, man vem har sagt att man ska göra som alla andra? Mitt favoritväder, vilket pågår just nu; mörker och duggregn; kräva dessa åtgärder. Dessutom fick jag en så fin ljusstake med "pinnar", som bildar ett hjärta av små ljuspunkter. Det vore slöseri att inte ställa upp den genast.

Det är lite raspigt i halsen igen. Det verkar som om jag jobbar lite för mycket. Då blir man ett lätt byte för de små elaka virus, som särskilt svärmar omkring små barn.
Det flesta vanliga människor går ju hem och lägger upp fötterna, när de har jobbat färdigt.
Jag går och handlar och går till keramikkurs, eller mässa, eller måleri och dessemellan åker jag hem till fru K, som undrar var jag har varit hela dagen, för hon har ringt och ringt. Halv fem på morgonen kom jag att tänka på att fru K måste få en influensavaccination, så att inte hon blir liggande. Och hur ska jag kunna få tag på Vårdcentralen, när det inte går att ringa direkt. Jag står vanligtvis och jobbar med patienter hela dagarna och kan inte svara i telefon, som vanligt folk. Jag måste bestämma själv om jag kan prata eller ej. Jag tror att patienterna är tacksamma för det, att jag koncentrerar mig på deras välbefinnande.
Mitt jobb är, i stort sett, att se till att vi märks så lite som möjligt och patienten ska lämna oss i ett bättre skick än när den kom. Gärna smärtfri, även om det faktiskt ska märkas att man blivit opererad. Jag tror att de flesta människor fattar att det är omöjligt att skära i dem utan att det känns alls, efteråt.
Vi själva skulle bli vaccinerade här på jobbet, var det sagt. Men det torkar väl in, på grund av att vi inte kan göra det själva. Man ska inte klampa in på andras områden. Jag har vaccinerat under överinseende av en distriktssköterska, under grundutbildningen till sjuksköterska och nu talar vi om slutet av sjuttiotalet. Det innebär inte att jag tänker ge mig på mina kamrater. Det måste finnas journaler och ansvariga doktorer och så vidare.
Jag vill förresten inte läsa journaler och få veta vad mina arbetskamrater har för krämpor. Även om jag har tystnadsplikt, stjäl det energi. Man ska inte tillåta för många energitjuvar, då kommer virusen skuttande igen.


Lycka! åh, det är mycket enkelt! Det är bara god hälsa och dåligt minne.
Ernest Hemingway