Cats

- Jag var också i Göteborg igår. Sa jag till T, som nyss kommit innanför dörren på söndagseftermiddagen och satt sig att äta farsdagstårta.
- Var du på Operan då, eller?
Naturligtvis var jag på Operan.
Jag kan väl inte göra som en del andra; åka till Partille och sova över och gratulera en Far, som råkar hälla ut morgonkaffet i sängen. Han kan förresten behöva uppvaktas lite mer, med kaffe på sängen, så att han får träna.

Jag tog tåget, förnämlig inrättning när det är halt väglag. Ja annars också, egentligen. Jag kanske inte känner för att köra bil i ett par timmar dit och ett par hit. Regionen-runt-biljetten kostar fortfarande bara 225:- och då kan man åka på allting i Västtrafik, utom x2000, under ett dygn. Det var något av det bästa man har hittat på.
Operan, ja.
Jag hade ju skaffat ett abonnemang i år igen. Det innebär bland annat att man får samma plats vid varje föreställning, så man känner sig hemma. Man riskerar inte att föreställningen man vill se är slutsåld. Man får lite rabatt på olika saker och så vidare.
Det går att välja flera olika alternativ, förstås, och jag valde det som hade mest opera och minst balett och musikal.
Därför var jag på musikalen Cats i lördags.

Jag erkänner att jag bestämde mig ganska tidigt under föreställningen, att det var bättre att vara utsövd till katekesundervisningen, som började klockan tio nästa dag, än att sitta igenom akt två och åka med tåget klockan tjugotre, i stället för tjugoett och trettiotvå.
Otacksamma människa.
Här fanns det massor av små människor, utklädda till katter, som sprang omkring, bara för min skull och såg ut som truppmärket i gymnastik och skrek i mikrofoner.
Och så gick jag efter halva.
Det är något jag får leva med, jag kommer aldrig att få veta hur Cats slutar...