Solo

Förändringens vindar blåser över min blogg och med våren i tankarna blir allt ljusgrönt och skönt. Särskilt som vi hade sjutton minusgrader igår morse.
I denna, den kallaste tiden på året skulle man ju i stället vara i det soliga, varma, mörka Afrika! Jag skulle kunna klara mig helt och hållet utan snö. Jag är som vikingarna. Deras helvete var kallt, mörkt och fullt med is och snö.
Jag har upplevt lite av öknen nere i Sinai. Det är dramatiska skillnader mellan värme och kyla, men jag har inte upplevt savannen, eller djungeln. Jag har fått tag i Joseph Conrads böcker om Kongo: Almayers Dårskap och Mörkrets Hjärta. De passar nog bra att läsa under den här årstiden, när man helst sitter inne framför brasan och stickar yllestrumpor.

När jag var mycket, mycket liten hade jag en bok som hette Solo i Negerbyn. Den var på rim, som alla barnböcker på den tiden och jag kunde den naturligtvis utantill, efter att Mormorsmor, som tog hand om mig och min syster medan Mamma och Pappa jobbade, hade läst den hundratals gånger, fram och tillbaka. Bilderna var ritade av Robert Högfeldt och de var underbara. Jag provade på min syster här om dagen för att se om hon också kom ihåg och det gjorde hon, om än motvilligt.

Det var en nämligen en förskräcklig historia egentligen, som handlade om ett vitt flickebarn, som föddes i en svart familj i mörkaste Afrika. Alla var avundsjuka på Solo för att hon var vit och alla hennes syskon ville bli lika vita och ingen kunde sova på nätterna för att Solo låg där och lyste.

Det är Solo, som är orsak till att jag under min barndom trodde att det var mörkt i Afrika. Nåja, missionärerna som kom hem och berättade om sina upplevelser i Det Svarta Afrika, hade väl också sin del i det hela, förstås. Och Lilla Svarta Sara i Söndagsskolans Segertoner.

Jag älskade sönder den där boken. Och ända sedan jag förstod vad ett antikvariat är, har jag letat efter en ny Solo.
I förra veckan hittade jag henne på Nätet, först i antikvariatet Elbogen i Malmö, men när jag mailade till dem, hade de precis lyckats sälja den för femhundra kronor i butiken.
Men när jag nu hade fått upp ångan, googlade jag "Solo i Negerbyn" och döm om min förvåning; det pågick en auktion på Tradera!

Det jag skulle komma fram till är att jag just nu har fått reda på att jag har vunnit och jag behöver inte betala femhundra kronor för min Solo. Hon finns i Värnamo och kommer att skickas till mig imorgon.