Grrrr

Måndag och åter på plats på jobbet, stämpelklockan inom räckhåll, men inte dags än.
Jag tycker att det var alldeles nyss jag var här, men det har verkligen gått två dagar och jag har hunnit med både ett och annat, om jag tänker efter. Det är bara det att man är så trött.

I Kyrkorådet kämpade vi länge och väl igår, för att Katolska Kyrkan ska annonsera i dagspressen under "Våra Kyrkor", som alla andra gör, för tjugofem kronor i veckan, eller vad det nu kostar. Det kändes ganska surrealistiskt att Kyrkoherden funderade över om det "lönade sig" eller ej.
Jag erbjöd mig till slut att betala ur egen ficka.
Jag menar att de gamla tanterna antagligen inte går in på Nätet och kollar mailen och surfar in på församlingens hemsida. Jag menar att det är lättare att sitta och bläddra i en tidning och läsa predikoturerna och hitta även en katolsk kyrka.
Jag tror inte att det lönar sig. Jag tror att vi missionerar, precis som Franciskus gjorde, när han var ute och promenerade i sin munkdräkt.
Grrrr...

Idag ska fru K till doktorn och jag ska ta mig dit på något sätt, så att jag kan komma ihåg åt henne.
Jag sa att hon skulle be den senaste doktorn att skriva upp vad han hade sagt, men det tyckte inte han. Det var ju inget viktigt. Det var bara att han hade skrivit en remiss till någon annan doktor på grund av någonting och skrivit ut medicin på grund av någonting. Med min tillgång till FASS, kunde jag lista ut ungefär vad det rörde sig om, men ska det vara så svårt att fatta att inte alla är klara i huvudet hela tiden, även om det verkar så?
Fru K har inget minne alls ibland och vanligtvis rör det ihop sig, om det är något hon minns. Det är bara att acceptera att det är så och då kanske man skulle kunna få lite hjälp av dem, som är utbildade i sjukdomsbekämpning, eller?
Grrrr...