Kossor

Jag hittade en karta över cykelvägarna i Skövde i mitt postfack på jobbet. Det var en av kamraterna som hade en hemma, som hon tyckte att jag skulle ha. Såna vänner man har...
.

Igår upptäckte jag att chefen hade placerat mig på förberedelserummet tills idag. Den som vanligtvis är där, brukar springa som en liten iller. Jag trampade hem och tänkte att jag skulle ta i på skarpen, om det skulle behövas, men vänta tills i morgon och inte tjata i onödan.

Idag hade vi en stor och sju mindre operationer inplanerade på programmet. Alla kirurger och ortopeder, med självaktning, är antingen på Kirurgvecka i Stockholm eller på Kick-Off i Bokenäs. Ingen av patienterna skulle åt mitt håll...

.

Jag hittade mina gamla vänner kossorna igen, när jag cyklade förbi deras hage strax ovanför Karstorpssjön. Jag trodde att de hade gått by west, men där låg de och mumsade i soluppgången. Jag åker hemifrån vid halv sex, jag vaknar ju så okristligt tidigt av gammal vana. Gammal arbetsskada. Och då är det numera fuktiga gryningsdimmor, som kryper in under skinnet. Ju närmare KSS man kommer desto ljusare blir det och väl man är framme är det vanligen sol och blå himmel.

.

Idag hann jag alltså både gå till apoteket och Ortopedtekniska Avdelningen och prova skor. Det finns en ny sort, som heter MBT. ( Det har något med Masai och Bush att göra) Mina kamrater trodde att de skulle vara bra för mig. Men det visade sig att jag har nedsjunkna fotvalv, liksom fru K, så de skulle inte alls vara bra för mina knän.

Först funderade teknikern på att hänvisa mig till Stadium för att skaffa ordentliga walking skor (promenadskor, alltså) men så kom han på att hans firma skulle kunna göra lite pengar, utan att jag blev av med några, och föreslog att jag skulle presentera en remiss från doktor T, så skulle de fixa något bra till mig. Kanske till och med två par, om det ville sig väl.

.

Sedan var det en annan kollega, som föreslog att jag skulle ta kontakt med en av sjukgymnasterna på huset, som har skrivit en avhandling om hur man kan bota artros genom rätt träning. Jag skyndade mig att ringa Sjukgymnastiken, fick prata med vederbörande, som skulle leta upp en kopia. Han kom upp till oss med sitt eget exemplar på sin lunchrast...

Det visade sig vara ett gediget arbete på tjugofem sidor, som jag inte ville ta med hem till katterna ( lilla Mine har börjat tugga i sig tidningspapper, bara för att det är så skojigt ), så jag kopierade det och travade iväg tillbaka igen, ned till Sjukgymnastiska avdelningen med originalet. Så var dagens kvot av vandringar uppfylld. Det blev nog en kilometer, allt som allt.

Han var fortfarande på lunch.